1.
Dina blevo vi som späda,
Herre, i vårt dopförbund,
Och som dina barn vi träda
Inför Dig i denna stund
Att med egen röst och tunga
Dig bekänna och lovsjunga.
2.
I vår första bön vi fingo
Nämna Dig med fadersnamn;
Från de första steg vi gingo,
Bjöd Du oss en faders famn,
Där vi trygga kunde vara
För all oro och all fara.
3.
Värdes vårt beskydd ock bliva,
När från hemmets lugna värld
Vi en gång oss ut begiva
På en okänd framtidsfärd,
Där oss frestelser omvärva,
Som förföra och fördärva.
4.
Hjälp envar att söka trägen
Ljus och ledning i ditt ord;
Giv oss resekost på vägen
Vid ditt rika nådesbord!
Lär oss däri målet finna
Att vår Faders boning hinna!
5.
Du, som till församling enar
Alla dem dig hålla kär,
Låt oss städse vara grenar
I det vinträd, som du är!
Ja, var med oss, Jesu Kriste,
Du, den förste och den siste!
