Från Wikisource, det fria biblioteket.
Vid allt mystiskt i naturen,
varslar det om svåra tider;
far han ännu kring och rider,
han av Sorgliga Figuren!
Det var han och ingen annan,
ty Mambrinos hjälm, den fina
lödderskålen, såg jag skina
kring den kala hjältepannan.
Och den stolta Rosinante
såg jag styvt och spattigt dansa.
På sin mula Sancho Panza
såg jag hänga som en vante.
Ädle resenär från Spanien,
är du icke trött att rida,
har du icke nog fått lida
av den eviga kampanjen?
Jag förstår din min, den varnar
mig för skämtan med det höga,
svaret lyser i ditt öga:
ännu vifta väderkvarnar!
°
Ja, igenom tiden rider
ännu riddarn av La Mancha,
enligt min och mångas tanka
är han med i dagens strider.
När mot obekanta faror
förutseende vi blicka
och mot väderkvarnar skicka
våra unga tappra skaror,
stiger don Quixotte ur graven,
och till vår och riddarens heder
är det han, som striden leder,
han som svänger fältherrstaven.
