1.
Du arma barn, som irrar,
Ett vilselupet får,[1]
Långt bort från herdefamnen,
Dig Jesu stämma når:
Jag är den gode herden,
Som gav på korsets stam [2]
Mitt liv, mitt blod för fåren;[3]
Kom hem, du vilsna lamm!
2.
Kom i din ungdoms dagar,
I livets sköna vår!
Den gode herden väntar,
Ja, efter dig han går. [4]
Kanhända, om du dröjer
Till livets sena höst,
Ej herden mer dig kallar,
Du hör ej mer hans röst.