Versionen här ur Den gamla visboken, 1954. Första versen är ur en dikt av Heinrich Heine Du hast Diamanten und Perlen tonsatt av Giorgio Stigelli (1819–1868) medan vers 2–4 är en folklig tilldiktning. Varianter av sången finns i skillingtryck från mitten av 1800-talet.
Du har diamanter och pärlor
har allt vad en yngling begär.
Du har ock de vackraste ögon,
säg, Hildur, vad önskar du mer?
»Jag var en uppriktig flicka»,
sad’ hon, »på mitt sjuttonde år.
Jag blev av en yngling bedragen,
se’n honom mitt hjärta jag gett.
Jag har varken far eller moder,
är ensam på ödsliger stig.
Därföre, min gosse, jag beder,
att du aldrig skall glömma mig.
Nu får jag väl sluta min visa,
jag orkar ej sjunga den mer.
Ditt hjärta är hårt som de stenar,
som ligga kring Sinai berg.
