1.
Efter hemmets ljufva stillhet
Längtar nu min trötta själ,
där mig väntar uti fullhet
Salig fröjd, min arfvedel,
Efter hemmets ljufva stillhet
Längtar nu min trötta själ,
min trötta själ, min trötta själ,
Efter hemmet, efter hemmet.
2.
Uti hemmet bor den friden,
Som ej världen oss kan ge,
Som med lofsång och tillbedjan
Guds serafer lyster se.
Efter hemmets ljufva stillhet
Längtar nu min trötta själ,
min trötta själ, min trötta själ,
Efter hemmet, efter hemmet.
3.
Uti hemmet bor den fröjden,
Som ej hjärtat funnit här,
Som ej störd af sorg skall blifva,
Evigt som dess ursprung är.
Efter hemmets ljufva stillhet
Längtar nu min trötta själ,
min trötta själ, min trötta själ,
Efter hemmet, efter hemmet.
4.
Ack, till hemmet uti fjärran,
Ja, till hemmet vill jag gå,
Där de klara gyllne stjärnor
Öfver Salems portar stå!
Efter hemmets ljufva stillhet
Sträcker sig min trötta själ,
min trötta själ, min trötta själ,
Efter hemmet, efter hemmet.
