En Bönsuck
EN BÖNSUCK.
Kärlek! Tro! i hjertat blifven,
Likt en helig englavakt!
För det Goda endast, lifven
Tankans ljus och känslans makt?
Lär mig själens gåfva se,
Och dess låf åt Gifvarn ge!
Gud! hur’ underbart du förde
Mig från sorgens töckenstig;
Dolda röster hjertat hörde,
Som från branten ledde mig.
Lär mig, att förädla här
Hvarje skatt, som anden bär!
Om en ovän hjertat sårar,
Om det krossas af en vän,
Genom ögats klara tårar
Lär mig känna Dig igen;
I det ord, som tröst mig ger!
I det ljus, som mot mig ler!