När som mig kommer an en lust att jag vill leka
Så går jag till min vän, min fröjd och tidsfördriv
Jag fattarn om sin hals och tryckern till mitt liv.
Jag gripern på sin snarr: ho vill mig det förneka;
Jag dragern upp och ned, jag tagern på sin kvicka;
Jag gnidern av och till, till dess han riktigt står.
Sen ställer jag min vän emellan ben och lår
och börjar så en lek, som bäst sig månde sticka.
Jag fingrarn, fidlarn, till min hjärtans lust och fröjd,
Jag gårn up och ned till dess jag är förnöjd;
och där så hän der snarren löper av och slaknar
Så sätter jagen in och vrider upp igen,
fast sker det med förtret till dess han stivnar, raknar
Går leken åter an. Så gläder mig min vän.
