En bättre verld (Sehlstedt 1861)
| ← Den gamla ungkarlen eller Ånger och försoning |
|
Sångmön → |
En bättre verld.
Någonstädes gumman Lenngren säger,
Att vår verld i all sin skröplighet,
Är ändå ”den bästa verld man äger” —
Och hon har förbannadt rätt i det.
Men då tiden trasslar in sig bara,
Jorden dränks i öfverdåd och flärd, —
Kan det väl så underligt då vara,
Att man längtar till en bättre verld?
När man ser, hur drulliga kometer
Näsvist hota oss till arm och ben;
När man ör-lös blir för krigstrumpeter,
Och Vesuv ej skäms att kasta sten;
När man jemt för fattigdomens fara
Darrar som för ett Damokles-svärd, —
Kan det väl så underligt då vara,
Att man längtar till en bättre verld?
När machiner göra menskor flata,
Väderleken gör oss spratt på spratt;
När en gränd ej skäms att heta gata,
Och när pigor börja gå i hatt;
När en prest vill visa och förklara
Att man ej är fyra styfver värd, —
Kan det val så underligt då vara,
Att man längtar till en bättre verld?
När om saltsjö-bad och nykterheten
Jemt predikas, så man kan bli trött:
När en doktor vill, för säkerheten,
Bränna opp oss, se’n vi en gång dött;
När diskont-lån bli alltmera rara,
Och Brikoll är stadd på hädanfärd, —
Kan det väl så underligt då vara,
Att man längtar till en bättre verld?
När krediten reser sina färde
Och tar med sig mycket smått och godt;
När vi ställas, i personligt värde,
Under suggan, af ett Lag-Utskott;
När det ständigt, om vi nagelfara,
Osar katt uppå vår lefnadsfärd, —
Kan det väl så underligt då vara,
Att man längtar till en bättre verld?
