En gubbes frieri
← Kalaset |
|
Till moster Carin på landet → |
Ur Ny Illustrerad Tidning: Elias Sehlstedt 27 April 1867, N:o 17(136) Se digitalisering på ALVIN! |
En gubbes frieri.
Se ej så på gubben, flicka!
Du ej vet hvad hända kan;
Ty det kunde så sig skicka,
Att du gubben fick till man.
Skalken bor i hvita lockar,
Amor, han är slipad han;
Och man vet att »gamla bockar
Ha rätt starka horn», min sann!
Det gör intet att det snögat
Uti gubbens glesa lock.
Då han ser dig lugnt i ögat,
Kan hans hjerta svalla dock.
Gubbars trygghet kan förvilla,
Ulfvar spöka ibland lamm;
Och i djupet som står stilla,
Gå de största fiskar fram.
Ögonkasten, som dig följa,
Smugglar han så godt han kan.
Hosta är rätt svår att dölja,
Kärlek är ej bättre han.
Jag kan tyda tecken genast:
Nymunderad är hans häst,
Och hos skräddarn såg jag senast
Gubbens nya sammetsväst.
Det är lyckligt, att så fogar,
Om du gubben tar en gång:
Han har guld och gröna skogar,
Och af laxar stora fång.
Feta gäss i stora skockar,
Trafvare af bästa halt,
Kor och får och dito bockar
Hör man pingla öfver allt.
En dag senare:
Jag har länge hört man glunkat
Om parti emellan er,
Och jag sett att gubben lunkat
Oftare i ditt qvarter.
Harens gång man lyckats hitta,
Ryktet flyger som man vet:
»Gubben friat!» F-n besitta
Trodde jag ej det!