1.[1]
En nådastol Herren Gud oss givit,
som genom blodet oss vunnen är.
Där Jesus Kristus försoning blivit
för världens synder, så ordet lär. O sköna plats invid Jesu hjärta, när synden trycker en sargad själ. Dit får jag komma med all min smärta, vid nådastolen blir allting väl.
2.[2]
Till nådastolen oss väg bereddes,
när tempelförlåten rämnade.
Den största nåden oss då bereddes,
ty frälsning gavs för var syndare. O sköna plats…
3.[3]
Var dag och stund, då du hjälp behöver,
till nådastolen frimodigt gå.
Ty se, om synden än flödar över,
så flödar nåden långt mer ändå. O sköna plats…
4.[4]
Om du är blind, lik en Bartimeus,
och lik en Tomas, som ej kan tro,
om du har synder som en Sackeus —
vid nådastolen du finner ro. O sköna plats…
5.[5]
Vid nådastolen, där får jag vila,
när trött min ande här känner sig.
Till nådastolen, dit får jag ila
med all den nöd, som här trycker mig. O sköna plats…
↑I Lova Herren (nummer 432): "Och Jesus själv en försoning blivit" samt i refrängen "...när synden tynger" (i st. f. "trycker").
↑I Lova Herren (nummer 432): "Den största nåden oss där beteddes" (visades).
↑I Lova Herren (nummer 432): "Gå dit var stund, då du hjälp behöver"
↑I Lova Herren (nummer 432): "...och rik på synder som en Sackeus, vid nådastolen där finns dock ro."
↑I Lova Herren (nummer 432): "Till nådastolen jag städs' vill ila med varje nöd, som här tynger mig."
