1.
En punkt i ewighetens längd,
Begynnelsen af tiden,
Är hela kreaturens mängd
Till varelsen framskriden,
Då himmel, haf, natur och jord,
Den ewige, med blotta ord,
I bästa ordning ställde.
2.
Och detta Herrans storwerk war
Fullkomligt, godt och herrligt;
Men ack! hur, efter några dar,
Det sköflades förfärligt.
Då blef det ondt, som förr war godt,
Och uti första men'skans brott
Har hela werlden syndat.
3.
Dock skola men'skor ej förgås;
Ty Gud är men'ska blifwen,
Och i hans död och lif för osz
Är ewig lösen gifwen.
Fullkomnadt! ropte han till slut,
Så strök han hela skulden ut.
Den detta tror är salig.
4.
Så sjunge den som salig är
Och kan i trone sjunga;
Så sjunge hela himlens här
Och alla men'skors tunga.
Dig Jesu, ewigt lof och pris,
Att du, på så fullkomligt wis,
Från döden osz har räddat.
5.
Ja, salig såsom Adam sjelf,
Och lika ren som Eva,
Jag twagen är i nådens elf
Och får i blodet lefwa.
Nu har jag en förlossad själ
Till skänks af min Imanuel,
Min skapare och frände.
