Psalm nr 725 i Andeliga Sånger och Werser 1806, under rubriken "För stora Flickorna och Jungfruarna." Sjungs till Mel. 30, som enligt Melodie-Registret är densamma som används till den tyska psalmen "O wie selig seyd ihr doch ihr Frommen".
1.
En rätt kysk och salig jungfru-lefnad,
Hwarwid hjertat äger frid och trefnad,
Det är en lycka,
Den ej någon kan med ord uttrycka. 2.
JEsu menn'sklighet, hans kors och sweda,
Är en grund, från den wi få härleda
Kraft och förmåga
Till en helig wandel utan plåga. 3.
När en jungfrus tårar derom rinna,
Att hon JEsu likhet måtte winna,
Han wiszt beskärar
Hwad hon hjertligt önskar och begärar. 4.
Och när hennes omsorg blott är denna:
Hur' hon JEsu närhet rätt må känna,
Sin wän behaga;
O! då får hon tacka mer än klaga. 5.
Gerna hon för denna lott förskar,
Hwad af syndens snöda lustar smakar,
Samt werldens löje,
Medan JEsus sjelf är hennes nöje.
