Detta är blomman:
halfutslagen med skära blad,
rödare inåt,
där ännu drömen är dold, [originalutgåvan har ”drömen”, icke ”drömmen”]
och där skuggan står
som sofvande visor.
Detta är blomman:
en själ att lysa kärlek öfver.
Låt den sofva,
medan ännu den tidiga våren
hänger i björkarna!
Snart blir himmelns kupa
en bröllopsklocka,
som ringer sol,
och marken och bergen ge eko —
då vakna visorna
inne bland bladen.
