Även kallad Ålandsvisan. Publicerad i Svenska Familj-Journalen 1875, nr 6 (Projekt Runeberg). De fyra första verserna finns tryckta i Skansen Allsånger — Blad 14. och melodin sägs där vara amerikansk. Visan förekommer även i en kortare version med tre verser i ordningen 1, 6 och 4.
1.
En sjöman älskar havets våg, ja vågornas brus.
När stormen skakar mast och tåg, hör stormarnas sus!
||: Farväl, farväl förtjusande mö! Vi komma väl snart igen. :||
2.
Jag avsked tar av vännen kär vid vågornas brus.
Den hulda då mig trohet svär i stormarnas sus.
||: Farväl, farväl förtjusande mö! Vi komma väl snart igen. :||
3.
Hon trycker då så ömt min hand vid vågornas brus.
Då känns det tungt att gå från land till stormarnas sus.
||: Farväl, farväl förtjusande mö! Vi komma väl snart igen. :||
4.
Hon viskar ömt och ljuvt mitt namn vid vågornas brus.
Kom snart tillbaka i min famn från stormarnas sus.
||: Farväl, farväl förtjusande mö! Vi komma väl snart igen. :||
5.
Men tåren uppå snövit kind - hör vågornas brus.
den stelnar av den kalla vind, av stormarnas sus.
||: Farväl, farväl förtjusande mö! Vi komma väl snart igen. :||
6.
Min trogna flickas varma kyss - hör vågornas brus -
för sista gången fick jag nyss. Hör stormarnas sus!
||: Farväl, farväl förtjusande mö! Vi komma väl snart igen. :||
7.
Där står hon än på stranden grön vid vågornas brus.
Och ber till Gud för mig en bön ur stormarnas sus.
||: Farväl, farväl förtjusande mö! Vi komma väl snart igen. :||
