1.
En vän framför andra, min Frälsare huld,
Som tog uppå sig att betala min skuld
Och städse mig helar, förlåter, fördrager,
Den vännen alltmera mitt hjärta intager.
2.
Mitt högsta, mitt enda behof är hans nåd,
Hans dyrbara närhet, hans ledning och råd.
Jag kan icke lefva förutan att äga
Min vän och hans vänskap, som allt öfverväga.
3.
Jag kan icke lefva förutan min vän,
Jag kommer till honom beständigt igen.
Hos honom allena min hvila jag finner,
Hos honom ock stunden af glädje jag brinner.
4.
Du, du är min klippa, mitt fäste, min grund,
O Jesus, min starkhet i pröfningens stund.
För köttets och världens och frestarens snara
Du, du skall med trohet och makt mig bevara.
5.
Blott du och ditt ord är min sköld och mitt svärd,
Min borg och värn i den farliga värld:
ett ord af din mun och en blick af ditt öga,
Mot dessa all världen må gälla mig föga!
6.
Ja, allt hvad på jorden är härligt och stort,
Och alla de ting, som Guds allmakt har gjort,
Som droppar i hafvet de må dock försinna
Mot ett, o min Jesus, — att allt i dig finna.
