|
|
Ordinarii Post-Tijdender
Anno 1672 den 7 Augusti, N° 32. |
|
|
| På Wikipedia finns en artikel om Gartz. |
En Qwinna benämbd Barbe N. här i Gartz, aff en Borgare N. N. aflat ; denna, när hon bleff Manwuxen, haar hon ibland andre Odygder också slagit sig til horerij, och aff twänne Bröder, hoos hwilka hon på en tijd legat, födt ett barn, dherföre hon widh inquisition intet haar kunnat säya, hwilken aff dhesse bägge Fadren til Barnet egenteligen warit ; Ehuruwäl nu denna Qwinna för bemälte Ogerning aff Magistraten är med tilbörligt straff belagd, stådt sitt Kyrkiostraff, och sedan kraffteligen uthlofwat at göra sig här här effter intet meera deelachtig aff denna skamliga Lasten, så haar hon doch dher effter, förmedelst hennes egen Bekännelse fallit diupare dher in, i dhet hon icke allenast hållit til med 9 ächta Män, uthan och med många unga Karlar åthskillige gångor dhet dher aff undfångne Fostret fördrifwit, och sådana Fördrifningar många andre Pijgor lärdt ; En gång haar denna Qwinnan hafft sin kötzlige Lusta med en Muurmästare, som i en Kyrkia arbetade, dhersammastädes baakom Altaret och dher uthi fortfarit. Omsijder råkade på henne GUdz hämbd således ; Hon bleff för en tijd sedan siuker, at hon måste läggia sig i en Lada på Halmen neder, några dagar dher effter haar wäxt på hennes heela Hudh rödachtige och på Hufwudet swartlätte Ormar, hwilka på sijdlychtonne froto ett hool genom Låren, hon wille fördrifwa dhem med Tiära, men dhet wille intet hielpa, uthan Ormarne ökade sig dher igenom, och åtho Köttet ögonskeenligen igenom til bara beenen. Twenne dagar dher effter satte sigh Maskane hopetaals hopetaals nedan widh Buken, och åto i kortan tijdh ett sådant stoort hool, at alle Tarmar gingo uth, hwilka jemte henne lågo, här inne krälde Maskarne til dhes dhe heelt och hållit dhet förtärde, så giorde dhe och dher effter på Lunga och Lefwer, och alt hwad i åfwan kroppen war förhanden in på hiertat, här effter satte dhe sig på brösten och upåto dhe samma också, sedan dhe och kiöttet på fötterne, låren och reeffbenen upätit, satte dhe sig omsijder på hiertat, at förtära också dhet samma, här widh kände hon meera pijna än widh dhet andra kiöttet, när nu hiertat också war upätit, dödde qwinnan på stunden ; hon haar in til sin ända dher hoos ätit och druckit, och då när hwarken buuk, tarmar eller något annat i öfwerkroppen mera war förhanden, blef doch hunger och torst hoos qwinnan förmärckt : men såsom maat och dricka åfwan ingick, altså haar dhet ock ögonskenligen nedan flutit uth igen ; dhetta är således, som dhet refereras sannfärdeligen skedt, såsom och Pastoren här sammastädes, och annat troowärdigit folck, hwilka fast dageligen hoos den siuka qwinnan warit, sanne och egentlige beskaffenheeten medh en eedh coram toto senatu uthsagd, och dher uppå til dheras ända förblifwa wele. Gartz wid Odern den 14 Julij 1672.
