Skojfrisk dikt, där luffarlivet framställs som höjden av bekvämlighet. Så när som på, förstås, avsaknaden av kvinna att dela den gröna sängen med.
Fråga:
Välkommen hem från Wims, min kära kamerat!
Vad vanka där för gott, vad fickstu där till mat?
Svar:
Ungstekter gröt, färskt smör och jäsemjölken fin,
färsk fisk, söt mjölk och bröd och dricka, klart som vin.
Vårt bästa krydde var den sköna, gröna löken,
vår' musikanter vor' en näktergal och göken.
Sänghimlen var safir och själva sängen grön,
besatt med hyacint, beströdd med tusenskön.
Zefirens ljuva blåst, som själva sötman fläktar,
uppfriskar mod och blod och svalkar mer än nektar.
Kort sagt; där var för syn, för hörsel, lukt och smak
ett härligt nöje och en rätt förträfflig sak.
Dock feltes där en lust, som femte sinnet sakna.
Förstå: den Adam fick, när han av sömnen vakna.
Si där, tag fägnad fritt på try ell' fyra vis,
där ingen Eva är, är intet paradis!
