Fågelburen
FÅGELBUREN.
Jag öfver torget sorgsen gick
Den glada Maj; men solens blick
Nu fann mig som i buren.
Jag stackars flicka! tänkte jag,
Är stängd från vårens ljufva dag;
Jag ensam fått
En fånges lott,
Långt skild ifrån naturen!
Der stod en man, för vinnings skull;
En liten bur med fåglar full
Han bjöd åt mig för pengar. —
Ja — äfven Er kulturen drog
Från klippor, bäckar, äng och skog,
Från Vestans flägt,
Från Floras drägt,
Från dalens blomstersängar!
De flaxade i bojans bur,
Så fasligt rädda, stackars djur!
Det skar mig in i själen:
Ack, arma fångar, tänkte jag,
Oss trycker samma ödes lag! —
Jag tog så gladt
Min enda skatt,
Och gaf åt Vinningsträlen.
Nu Maj för ögat ljusnad log,
Och hjertat så förfriskadt slog;
Jag bar min bur i handen.
Det gick så fort till tullen ut,
Der lyste frihetens minut:
Bevingade,
De svingade
Högt opp i blåa landen.
Se’n stod jag qvar en liten stund,
Och såg, hur’ i en skuggrik lund
De flögo ne’r i linden:
Hur’ under skilda toners slag
De firade sin frihetsdag;
Med harmoni,
Med vingen fri,
De svängde om i vinden.
De gungade på grönklädd qvist:
Ett eget språk de hade visst,
En hviskning mellan bladen.
Nu — njut ditt lif, på glädje rik,
I luften, sångens republik!
Och bygg i ro
Ditt lilla bo,
Och kom ej mer till staden.