Förenings- och säkerhetsakten

Förenings- och säkerhetsakten

På Wikipedia finns en artikel om Förenings- och säkerhetsakten.

Förenings- och säkerhetsaktens paragrafer:

§1 §2 §3 §4 §5 §6 §7 §8 §9

Kongl. Maj:ts och Riksens Ständers faststälte
förenings- och säkerhetsakt,

daterad Stockholm den 21 febr. och 3 april 1789

Vi Gustaf med Guds nåde Sveriges, Götes och Vendes konung &c. &c. arfvinge till Norrige, samt hertig till Schlesvig Hollstein &c. göre vetterligit, att sedan vi sedt oss nödsakade att för våre trogne undersåtare allmänt kunnogt göra och för rikens ständer tillkänna gifva, det sådana listiga stämplingar och anslag å färde varit, som i sine utbrott icke haft mindre till föremål än rikets söndring, konungens våda och konungamaktens fall samt redelige undersåtares förtryck och undergång, så har en dylig vådelig ställning, som, af fienden understödd, söndrade tänkesätt, tvedrägt och egensinnige afsikter i det längsta underhållit, gjort för oss och riksens ständer nödvändigt att utfinna så verkande medel, som för det närvarande kunde dämpa och förqväfva, samt för det tillkommande hindra och afböja så oerhörde djerfve tillbud och tilltagsne försök. Vi hafve derföre med riksens ständer ansedt den utväg bidraga till detta oss och dem värdiga ändamål att gifva åt regeringsgrunderne den förnyade stadga och kraft, hvarigenom rikets sjelfständighet, ära och anseende må kunna bringas till den höjd, som under fordna konungars ärofulla regering och trogne undersåtares manlige och eniga biträde vårt älskade fädernesland vunnit; och då den allmänna rösten med åtrå och ifver åkallat samt påskyndat detta vårt företagande, så hafve vi af desse skäl och anledningar med riksens ständer öfverenskommit, beslutit och faststält denne förenings- och säkerhetsakt, hvilken vi i nåder härmed gilla och samtycka, sådan den i bokstafven lyder, samt med vår derå efteråt gifne nådige bekräftelse instämmer, ord ifrån ord som följer:

Förenings- och säkerhetsakt.

För att i alla tider afskilja ifrån oss och vårt kära fädernesland de häftige skakningar, som dels igenom enskilte personers ärelystnad och regeringssjuka, dels igenom utländske stämplingar och ändteligen genom riksståndens inbördes afund och missämja så ofta satt riket, dess bestånd och allmänna säkerhet i fara och åstadkommit söndring ej allena undersåtare emellan, utan och emellan konung och folk, samt för at en gång för alla kunna utstaka de grunder, på hvilka regeringslagarne äro fotade, och för framtidens afvärja all otydlighet och ensidiga tilläggningar, har vår allernådigste konung för sig och sine efterträdare på Sveriges tron behagat med oss öfverenskomma om efterföljande förenings- och säkerhetsakt:

§ 1.

Erkänne vi att vi hafve en arfkonung, som äger full magt att styra, freda, frälsa och försvara riket, börja krig, sluta fred och förbund med utländske magter, göra nåd, återgifva lif, ära och gods, förordna efter dess högsta godtfinnande om alla rikets embeten, som med infödde svenska män böra besättas, samt skipa och handhafva lag och rätt.

De öfrige riksvårdande ärender skötas, på sätt konungen nyttigast synes.

§ 2.

Anse vi oss för frie, laglydige och säkre undersåtare under en lagkrönt konung, som styrer oss efter Sveriges beskrefne lag. Och som vi äro alle lika frie undersåtare, så böra vi ock under lagens hägn alla njuta lika rätt. Derföre bör ock konungens högsta domstol, i vilken alla justitierevisions-ärender afgöras och der konungen äger tvänne röster, bestå af både frälse och ofrälse män, i anseende hvartill antalet af riksens råd hädanefter ankommer på Kongl. Maj:ts eget nådiga godtfinnande; viljandes Kongl. Maj:t beskydda höga och låga mot all orätt, ingen förderfva till lif, ära, lem och gods, innan han varder lagligen förvunnen och vid behörig domstol dömd.

§ 3.

Ett lika fritt folk bör äga lika rätt, och derföre äga alla stånden att besitta och förvärfva jord i deras gemensamma fädernesland; dock att riddarskapet och adeln, på sätt som hitintills stadgadt och öfligit varit, bibehållas vid deras gamla rättigheter, att äga och besitta säterier samt rå- och rörs- och de i Skåne, Halland och Blekingen så kallade insockne hemman. Och må i öfrigt jorden ej ändra sin urgamla natur och skillnad af säteri, frälse, skatte och krono; men skjutsningsbesväret bör delas lika på alla hemman i riket, säterierne, rå- och rörs- och insockne hemman samt boställen derifrån undantagne och befriade.

Rättigheten för allmogen till skatteköp af kronohemman och deras säkra besittning är igenom särskild förordning af denne dag stadgad med lika säkerhet, som vore den här införd.

§ 4.

Riksens höga och förnämsta embeten och de som äro i konungens hof besättas af ridderskapet och adeln allena; men i öfrigt blifver skicklighet, förtjänst, erfarenhet och bepröfvad medborgerlig dygd enda och rätta grunden för befodran till alla rikets embeten och tjänster, högre och lägre, utan afseende på börd eller särskilt stånd. Men då en ofrälse embetsman blifver upphöjd till adelig värdighet, kan han ej längre behålla det embete, han såsom ofrälse, för ofrälse ståndens säkerhet, förut fått och innehaft.

§ 5.

Som den rätta friheten består uti att fritt gifva till rikets underhåll hvad finnes nödigt, så äger svenska folket derom en ostridig rätt att med konungen rådslå, jämka, afslå och öfverenskomma.

§ 6.

Vid riksdagar förehafvas hos riksens ständer inga andre ämnen än dem konungen proponerar, på sätt som före 1680 var vanligt.

§ 7.

Adelns samt presterskapets privilegier af år 1723 samt städernes hittills välfångne privilegier och rättigheter stadfästas i allt, som ej strider emot denna säkerhetsakt.

§ 8.

Denna förenings- och säkerhetsakt skall af alla Sveriges konungar vid deras anträde till regementet egenhändigt undertecknas, samt aldrig tillåtas någon proposition eller försök göras till minsta ändring, uttydning eller rättelse uti bokstafveliga innehållet häraf. Och i händelse af konungahusets utgång skall den konung, som blifver vald, inträda i alla dess rättigheter och förbinda sig till deras iakttagande utan minsta förändring.

§ 9.

Regeringsform af den 21 augusti 1772 blifver oförryckt beståndande i allt hvad som ej genom denna akt blifvit ändrat.

Stockholms slott den 21 dagen i februarii månad år efter Christi börd ett tusende sju hundrade och på det åttationde nionde.

På Ridderskapets och Adelens vägnar. C. E. Lewenhaupt, H. T. Landtmarskalk. (L. S.)	På Presteståndets vägnar. Jacob Ax. Lindblom, biskop i Linköping: i talemans ställe. (L. S.)
På borgareståndets vägnar. And. A.son. Liidbergh, taleman. (L. S.)	På bondeståndets vägnar. Olof Olsson, h.t. taleman. (L. S.)
	Erkännes den 2 april 1789 af Anders Andersson, h. t. taleman.

Denne föreskrefne förenings- och säkerhetsakt vele vi för oss och våre efterträdare på svenska tron antaga såsom en orygglig och oföränderlig grundlag, hvars bokstafveliga innehåll skall efterlefvas utan ändring, förtydning eller rubbning, och bjude och befalle härmed i nåder, att alle de, som oss och våre efterträdare samt riket med huldhet, lydno och hörsamhet förbundne äro, skola denna förenings- och säkerhetsakt erkänna, iakttaga och dess bokstafveliga innehåll efterlefva och hörsamma. Börande härvid märkas, att alla domare i högre och lägre rätter samt alla mindre embetsmän, som ej innehafva tromans värdighet eller taga del i landtregeringen, icke skola, utan laga ransakning och dom, enligt lag och krigsartiklar, sine embeten förlustige varda.

Beträffande skjutsningsbesväret, så skola adelns landtbönder och utsockne frälsehemman taga alldeles lika del med krono- och skattehemman uti kungs-, gästgifvare-, håll- och reserveskjuts, samt i krigstider, då högsta nöden en jämnlikhet fordrar, när tåg och större marcher ske igenom landet, eller proviant, ammunition och beklädningar till arméen, fästningar och magasiner skola framföras. Och som vi nu stadfästat och bekräftat ridderskapets och adelns privilegier af år 1723, som i 1772 års regeringsform icke tydeligen blifvit erkändt, så bjude och befalle vi, att de skola hädanefter hållas i sin fulla kraft; äfven som vi härmed bekräfte presteståndets privilegier af år 1723 samt vår den 2 mars innevarande år gifne ytterligare försäkran, tillika med den stadfästelse å visse fri- och rättigheter, som vi under den 23 febr. gifvit rikets städer och under den 23 febr. tillerkändt och förundt riksens allmoge.

Till yttermera visso hafve vi detta med egen hand underskrifvit och med vårt kongl. sigill bekräfta låtit. Stockholms slott den 3 april år ett tusende sju hundrade åttationio.

GUSTAF.