Farväl, mitt kära barn, till dess vi åter råkas

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Elegi
av Carl Michael Bellman
Elis Bellman dog som tvååring 1787, strax efter brodern Carls födelse. Detta förklarar även den sorgsna stämningen i Vaggvisa för min son Carl, där Elis figurerar som den lille gossen, vars bild plötsligt försvinner då han speglar sig i källan. På Wikipedia finns en artikel om Carl Michael Bellman.


Farväl, mitt kära barn, till dess vi åter råkas;
din sorgsna, hulda far än gråter vid ditt namn.
Min lilla ögnalust! I seraphimers famn,
hur ljuvligt blir för oss att med varandra språkas,
och du i ljusets sken att åter se din mor
och dina syskons namn förklarad kunna nämna!
Men jag åt tidens grus vill mina tårar lämna:
Vi råkas, kära barn, och glädjen skall bli stor.