Filius Prodigus Seu Imperitus Peregrinans/A3Sc5

←  Actus III Scena IV

Filius Prodigus Seu Imperitus Peregrinans, Thet är Een Comoedia Om then förlorade sonen, eller een oförfaren Wandringzman av Samuel Petri Brask (1613-1668)

Actus III Scena VI  →

Actus III. Scena V.

Mons. Haas. Mons. Kaas.

Haas.HÖr Monsieur Kaas, hwad jag tig nu säger,
Wår Penninga noot nu föga doger.
J detta åhr haar jagh ey een gång,
Wunnit een Penning vthi min Pung.
Alla äre så sluge wäl,
De gee sigh ey medh migh i speel.
Derföre måtte jagh swälta nu,
Och Det jagh förr want panta surt vth.
Kaas.Det samma för Gudh, och bekänner jagh,
At winna medh speel tager nu ey lagh.
Men måtte här någre fremmande komma,
Det skulle wara oss til pass och fromma.
Du Monsieur Haas, plä weeta rådh,
Som wij pläga båta vppå.
Haas.Holt Monsieur Kaas, det weet jagh nu wäl,
Hijt kom een främmande i gåår qwäll.
Han gästar här icke långt ifrå,
Honom wilie wij grant ackta på.
Wij wilie oss swåra demödigh ställa,
Och så til at speela sökia tilfälle.
Kaas.Det är gott rådh du nu gifwit haar,
Det at försökia jagh intet spaar.

Doch wille wij först ha Monsieur Raas
Med oss i sälskap, och Monsieur Daas.
Haas.Jagh gåår til them här ifrå brått,
Och säger samma wårt vpsåt.
Kaas.Gott, gott, jagh wil migh hädan skynda,
Och tigh wid hans Härbärge finna.