Publicerad i Helsingfors Tidningar nummer 135, 15 juni 1863.
Blås högt i vind, och fladdra fritt.
Vår glada duk i blått och hvitt,
Vår sköna framtidsflagga!
Flyg stolt och djerf ur hamnens bädd,
I oceanens färger klädd,
Till blåa böljors fragga!
Den lifsminut
Du vecklas ut,
Går Finlands namn
Från hamn till hamn,
Blås högt i vind, och fladdra fritt,
Vår glada duk i blått och hvitt!
Vår duk är hvit! Han är för god
Att purpras med en fläck af blod,
Förrän i stridens timma.
Vår duk är blå! Han är för ung
Att svaja blek och tung
I höstens kulna dimma.
Från vintersnö
Till blånad sjö
Vår flagga går
Till glans och vår,
Dess duk är hvit! Han är för god
Att purpras, förrn i stridens blod.
Hvar finns ett land på jordens ring
Med haf uti och haf omkring,
Mer värdt en flaggas ära!
Ur hafvets barm vi vuxit opp;
Det är vår väg, det är vårt hopp;
Så må dess färg vi bära.
Vår vagga stod
Vid sjö och flod,
Vårt hela land
Är strand vid strand.
Hvar finns ett land på jordens ring
Med haf uti och haf omkring!
Hvar finns en man i stormens hot,
Som mera lugn gör an sitt skot
Med sönderslitna segel!
Hvar finns en köl, som skär så fri
En ocean i raseri
Och insjöns lugna spegel!
För icke han
En flagga an,
Som dock är värd
Sin hedersgärd?
Hvar finns en man i stormens hot,
Som mera lugn gör an sitt skot!
Så långt som stormens ande går
Och hafvens blåa bölja slår
Mot längst fördolda stränder;
Till öknar i tropikens sol,
Till isar vid den öde pol
Vårt hvita segel länder.
Gå likaså,
Vår flagga blå,
Från denna stund
Kring jordens rund,
Så långt som stormens ande går
Och hafvens blåa bölja slår!
Blås högt i vind, och fladdra fritt,
Vår glada duk i blått och hvitt,
Vår ädla finska flagga!
Flyg ung och djerf ur hamnes bädd,
I oceanens färger klädd,
Till blåa böljors fragga!
Den lifsminut
Du vecklas ut,
Går Finlands namn
Från hamn till hamn,
Blås högt i vind, och fladdra fritt,
Vår glada duk i blått och hvitt!
