1.
Från Frälsaren på korsets stam
ljus faller på min dräkt.
Då träder syndens fläckar fram,
jag blir med rövarn släkt.
Men han som var mot rövarn god,
han tvår mig snövit i sitt blod.
Så helt förlåter Gud,
så helt förlåter Gud. 2.
Min synd låg mellan mig och Gud,
så hög som bergets kam,
och hindrade mitt böneljud
att nå till Herren fram.
Då kastar Gud bakom sin rygg
all synden min, nu är jag trygg.
Så helt förlåter Gud,
så helt förlåter Gud. 3.
I havets djup min synd blev sänkt,
o evangelium!
Det är som hade Herren tänkt:
Jag vill se ut ett rum,
där synd kan stängas in så väl
att aldrig mer den når din själ.
Så helt förlåter Gud,
så helt förlåter Gud. 4.
Mitt hjärtas svåra plågoris,
som tuktade så hårt,
min synd, som jag på intet vis
själv kunde driva bort,
så fjärran är, så Skriften lär,
som öster ifrån väster är.
Så helt förlåter Gud,
så helt förlåter Gud. 5.
Som molnen flyr för solens sken
och ej en sky blir kvar
och himlen strålar klar och ren,
där nyss blott töcken var,
så plånar Gud all synden ut
och gör på alla sorger slut.
Så helt förlåter Gud,
så helt förlåter Gud.
