Fram skrider året i sin gång
|
| Det danska originalet finns i flera översättningar till svenska av Erik Nyström och Bernhard Wadström. Här i Wadströms version i Sionstoner 1889, som också var den översättning som används i Hemlandssånger 1892. I barnpsalmboken Svensk söndagsskolsångbok 1908 nr 288 sex bearbetade verser med den äldre inledningen. Denna äldre titelraden användes inte i 1937 års psalmbok. På Wikipedia finns en artikel om Fram skrider året i sin gång.. |
1.
Djupt sjunker året i sin gång,
Snart sköflas äng och lund;
Farväl med all din lust[1] och sång,
Du korta sommarstund!
2.
Snart suckar vinterstormens röst:
Allt vissnar och förgår!
Allt vissna må, jag vet en tröst,
Som evigt dock består[2].
3.[3]
Guds allmakts arm förkortas ej,
Hans visdom far ej vill,
Fast dagen kortas af, o nej,
Fast natten växer till!
4.
Och gulnar hvarje blad på kvist,
och vissnar varje strå,
Guds kärlek, jag det vet för visst,
Den skiftar icke så.
5.[4]
Jag vet, hvar hoppet grönskar, ja,
När allt förbleknar här;
Min Goels träd på Golgata
En evig krona bär.
6.[5]
Försvinna må vid löfvens fall
Hvart blomster, nyss så skönt;
Min tro på honom rädda skall
Sitt hjärteblad friskt och grönt.
7.
Han lofvar mig en evig vår,
Trots vinterstorm och död;
Ty lifvet fram ur grafven går.
Så lifvets furste bjöd.
- ↑ 1908 fröjd
- ↑ 1908 Som likafullt består
- ↑ 1908 Må solen bort i skuggor gå, Och natten växa till. Guds starka arm skall fast bestå. Hans visdom far ej vill.
- ↑ 1908 Jag vet, var glädjen har sitt hem, När heden täcks av snö. Den fröjdesång från Betlehem, Den skall dock aldrig dö.
- ↑ 1908 Och om då löven faller av, Och jordens fägring far, Förblir dock ordet, Gud oss gav, Och Herren själv är kvar.