Framfaren är natten

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Framfaren är natten
av Svante Alin
I 1986 års psalmbok är första versen borttagen och ersatt med sista versen ("Upp, Sion, att prisa"). Där lyder rad 6 och 8 i sista versen (det vill säga i dess första vers: "hans sanning vi sett" resp. "och salighet gett"). På Wikipedia finns en artikel om Framfaren är natten.


Framfaren är natten
som höljde vår jord,
och funnen är skatten,
Guds heliga ord.
Det folk som hölls fånget
i mörker och kval
ser ljuset uppgånget
i skuggornas dal,
och människofunder
som dimmor förgå,
men sanningens grunder
orubbliga stå.
Guds kyrka sig gläder.
Halleluja!
 
Vår gärning ej gagnar
till salighetsgrund,
försvinner som agnar
i prövningens stund.
På Kristus vi bygga,
på honom vi tro,
så varda vi trygga
och själen får ro.
Vårt hjärta sig gläder
och fröjdas i Gud.
Han själv oss ikläder
rättfärdighetsskrud,
den Kristus förvärvat.
Halleluja!
 
Än vårdar och föder
vår Herde sin hjord,
oss styrker och stöder
med sanningens ord.
Se, dukat är bordet
med himmelskt bröd,
en läkedom vordet
mot synder och död.
Och Anden oss renar
i döpelsens bad,
med Gud oss förenar,
att bo i den stad,
där Kristus är konung.
Halleluja!
 
Som stjärnornas skara
i midnattens väkt,
så tallös skall vara,
o Sion, din släkt.
Som talet av droppar
i daggens mängd,
som blommor och knoppar
i sommarens ängd,
ett folk såsom sanden
vid havets strand
Gud förer vid handen
till löftenas land,
det himmelska Kanaan.
Halleluja!
 
Upp, Sion, att prisa
och lova din Gud
och hörsamhet prisa
hans heliga bud!
Hans under vi skådat,
hans sanning vi sport,
han har oss benådat
och saliga gjort.
Se, jorden förbrinner
och himlen förgår,
som blomstret försvinner.
Guds ord dock består
och evigt förbliver.
Halleluja!