Frihet min fröjd du min gudinna

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Frihet min fröjd du min gudinna
av Hedvig Charlotta Nordenflycht
Melodi från 1700-talet. Noter finns i Kärleksvisan, samlade av Knut Brodin -Westin, 1958.

Frihet, min fröjd, du min gudinna.
unna mig i din skugga bo,
Ungdom och oskuld hos dig finna
     lugn och ro:
kärlekens fröjder snart försvinna,
     bäst de gro.

Fjärran jag sett hans falska snara,
fjärran den eld, som allt förtär;
men aldrig kan förnöjd den vara,
     som är kär.
Skydda mig, Frihet, att förfara,
     vad det är.

Tirsis för mig det band berömmer,
prisar den vällust kärlek ger,
av honom själv tvärtom jag drömmer
     när jag ser
sinnenas oro, som han glömmer
     kväva ner.

Kärlek, han säger helt betagen,
övar vårt vett fullkomligt väl;
däri jag ser mig ock bedragen
     ty hans själ
yrar och drömmer hela dagen
     fjolligt gräl.

När han min hy med liljan parar
och talar om min fägrings prakt,
har han ej, när den stunden varar,
     hörselns makt;
men kallar, vad jag hövligt svarar,
     blott förakt.

Och fast han ofta sett mig gråta
lammen, som kommit ur min vård;
fast jag begrov med ögon våta
     lilla Mård,
kallar han mig, hur tycks det låta,
     grym och hård.

Därför jag tror, att denna branden
kväver båd minne, mod och vett;
herden, som sjöng vid klara stranden
     allt i ett,
tiger nu, sen i kärleks banden
     han sig gett.

Kärlek kan sig ock man snart förbyta,
flyger så lätt som svalor små,
som säven uppå vattnet flyta
     i vår å:
dem minsta år-tag sönderbryta
     och nedslå.

Sist när jag satt vid aspen gröna
och knöt de mjuka blomster-blad,
hörde jag en, som för sin sköna
     ljuvligt kvad
och henne att dess kärlek löna
     häftigt bad.

"Ack," tänkte jag, "vad älskogs våda
har nu tänt alla herdar an;
Tirsis vill mig detsamma båda
     bäst han kan."
Och när jag gick att denne skåda
     var det han.

Han, som av högsta låga tänder
för mina fötter nylig låg,
honom jag nu av andra händer
     fängslad såg:
kärleken så var timma vänder
     deras håg.

Långt mera lust i skogen vankar
där mina får i skuggan gå,
se, hur sin mjölk av modren samkar
     lammen små:
av sådan kärlek mina tankar
     nöje få.

När som mitt spel om aftonstunder
härmar de ömma fåglars bröst
och väcker upp från närmsta lunder
     ekos röst,
finner jag i menlösa stunder
     ro och tröst.

Därför fly, kärlek med din båga.
Jag har dig för min ovän nämnt.
Gack med din flärd, din lust och plåga,
     lösa skämt.
Mig har din blick, din första låga
     redan skrämt.