Göthen (med Musik)
|
| Tryckt i Iduna H.10 1824 sid 325 ff med Musik av Crusell |
Göthen (Musik af Bernhard Crusell (1775-1838)
Göthen.[1]
(Med Musik).
Än äro Göthens bygder
Det gamla sagoland,
Der i hwart bröst gro dygder
Och swärd fins i hwar hand.
På Göthiska ruiner
Står nordens sångförbund,
Och minnets fackla skiner
Kring ättekullars rund.
Kom främling! och sitt neder
Wid fädrens ärfda ek:
Lär enfald uti seder,
Lär mod i bardalek.
Kring wåra berg och dalar
Har hwarje sinne stål,
Och Nordens ungdom talar
Blott hjeltars tungomål.
Den fäders jord, jag brukar,
Är kär och nog för mig;
Kom! gästfriheten dukar
Sitt lilla bord för dig.
Uppå en bänk wi taga
Wår plats, och orda se'n:
Wi eldas af en saga
Mer än af brasans sken.
Den fordne Göthen skydde
Ej kamp och wapenbrak,
Han flög dit swärden gnydde,
Och fann der hem och tak.
En son utaf naturen
Han sällan hemma låg,
Men på sin drake buren,
Han plöjde hafwets wåg.
Der hjelm och brynja blänkte,
Der trifdes han så godt;
På flygt han aldrig tänkte,
Men uppå seger blott.
Han under sig såg jorden,
Han slogs, och trädde se'n
Till hjeltars hem: i norden
War wägen dertill gen.
De kämpar flögo samman,
Som falkar, — hwilken strid!
Men krig war fädrens gamman,
War deras gyllne tid.
Wildt ljudde stridens lurar
Bland Göthers tappra flock;
Då föllo stad och murar,
Och fienden föll ock.
Walkyrian red i striden,
Der slaget hetast brann,
Och till Einheria-friden
Han inböd mången man.
Och Walhalls portar sprungo
I ljus och sällhet opp,
Och wälkomst-skålar klungo,
Wid sång i Barders tropp.
Der stå de gamla gudar,
Som de på jorden stå,
Med wapenklädda skrudar
Och gyllne hjelmar på.
De räcka wänligt handen
Åt hwarje kommen gäst
Från höga nordanlanden,
Och fägna honom bäst.
Wäl! jag är redobogen,
Att dö för fosterland,
Min Gud och Konung trogen,
Jag lyfter stridens hand.
Att segra eller falla,
Det är den konst, jag lärt:
Jag längtar till Walhalla,
Och Geirsodd är mig kärt.
De wilda horder tämjas
Med klinga, ej med röst,
Och Thor och Baldur sämjas
I ett och samma bröst.
Hur modigt då jag tågar
I kampens öppna led!
Der striden djerfwast lågar,
Der will jag wara med.
- ↑ Detta Skaldestycke, hwartill Musiken nu åt Allmänheten öfwerlemnas, meddelas oförändradt, sådant det redan år 1823 den 15 Mai wariti Dagbladet Stockholms Posten infördt.