Geyser/Dreyfus benådad!
| ← Pereat Bacchus! |
|
Doggers bank → |
Dreyfus benådad!
Afgrundsskri! »Dreyfus benådad!»
— Marterfasa, förr ej bådad!
Smädekrona, aldrig skådad! —
Så den sista domen löd...
Sanningen vid gränsen slagen
och Rättfärdigheten död!
Krucifixdolk, radbandssnara!
Än vet Rom sin makt försvara:
friheten det stinger bara,
stryper samvetet i hjäl.
Kardinaler — generaler:
skilda kappor — samma själ!
O, må tusen länkar skära!
Vansinthetens glöd må tära!
Må de digna, dina kära,
och ej hemmet ha försvar!
Men din ära, men din ära,
skuldlöse martyr, håll kvar!
Afgrundsskri!... Ah!... Nej, jag drömmer!
Smärtan himlens segrar glömmer.
En däruppe är, som dömer.
Han har än ej sagt sitt ord...
Aldrig än Hans makt var bruten,
ej Hans kämpe vräkt till jord.
Ej Hans kämpe än är slagen.
Än är ljusets klinga dragen.
Flammande, hon bådar dagen,
som vigs in med jubelrop:
>Han är frikänd, fri och frikänd!
Slagen mörkrets lögnarhop!»