Diktad 1885. Här i versionen med 10 verser från Segertoner 1930, Filadelfiaförlaget i Srockholm. På Wikipedia finns en artikel om Nils Frykman.
1.
Glad som fågeln på sin gren i lunden
Är jag nu av inga sorger bunden,
Jesus är min vän, så Anden säger,
Guds nåd jag äger alla da'r. 2.
Han har frälst min själ ur otrosnatten,
Givit sämsta son den bästa skatten,
Jag är barn i himlafadershuset,
Där nådeljuset lyser klart. 3.
Därför vill jag nu lovsjunga Herran,
Mina synder har han burit fjärran,
Aldrig, aldrig mer de komma åter,
Fastän det låter så ibland. 4.
Om än dystra moln bortskymma solen,
Vägen är ej lång till nådastolen,
Lätt som dimman där all nöd försvinner,
Och hjärtat finner frid igen. 5.
Nöjd som barnet uti modersfamnen,
Trygg som seglaren i lugna hamnen,
Så vid Jesu kärleksfulla hjärta
Från nöd och smärta vilar jag. 6.
Jesus är mig alla dagar nära,
Mig och mina bördor vill han bära.
O, det är så gott att allt få taga,
Båd' nåd och aga av hans hand! 7.
Honom vill jag älska, honom tjäna,
Han skall ha mitt hjärta, han allena.
Jesu bud de äro mig så kära,
Hans ok att bära ljuvligt är. 8.
Vid din faders bord i syskonringen
Huru väl jag mår, det fattar ingen,
Nådevindens ljuva, milda susning
Med stor förtjusning älskar jag. 9.
Ringa är min lott på denna jorden.
Här är jag en gäst och främling vorden,
Men jag har ett hem på himlastranden,
Dit fadershanden leder mig. 10.
Snart är prövotiden här förliden.
Jesus kommer snart, då slutar striden.
Fröjd, som ej på jorden sett sin like,
Uti Guds rike väntar jag.
