Gotland och Wisby i taflor/Kapitel 05

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  IV. St. Catharina
Gotland och Wisby i taflor
av Carl Johan Bergman

V. S:t Lars
VI. S:t Drotten  →


[ bild ]
P A Säve del. J Hellesen lith.Em. Berentzen & Co lith. inst.
Alb. Bonniers förlag

St. LARS.

(Wisby.)

[ 15 ]

V. S:t Lars.

Södra "Systerkyrkan".

Hvad man med säkerhet vet om S:t Maria, att hon nemligen blifvit uppbygd af tyska Handlande, antages af äldre gotländska författare såsom troligt om kyrkan S:t Lars, af det skäl att här varit tyske »Curati» och prester. I vanligt tal kallas hon och den närbelägna S:t Drotten: »Systerkyrkorna», hvilken benämning antingen uppkommit af dessa båda kyrkors närhet (endast en smal gränd åtskiljer dem) och af deras ungefärliga likhet, eller ock af S:t Jakob's Nanne-kloster, hvilket år 1272 blef stäldt under kyrkoherdens i S:t Drotten inseende och vård, hvadan nämnde nunnor eller »systrar» som af detta förhållande kallades »Drottimoniales», ofta torde hafva besökt gudstjensten i S:t Drotten och dess grannkyrka. Emedlertid har man efter en gammal folksägen äfven följande förklaring af namnet: tvenne rika, men inbördes oeniga och hatfulla systrar (heter det) kunde icke trifvas i samma kyrka, hvarföre de läto bygga hvar sin. I England finnes samma namn och nära på samma saga: i grefskapet York, icke långt från Spurn head, ligga 2:ne små kyrkor, Overthorne och Witherensey, hvilka efter 2:ne systrar i folkspråket benämnas »Sisterkirks». — Uti Wisby' Hospitals Jordebok har S:t Lars namnet S:t Anna, och har troligen, varit invigd till båda dessa helgons ära och ömsevis burit deras namn [1].

S:t Lars (enligt Strelow bygd redan år 1046?) har i sin grundplan formen af ett österländskt kors (med lång- och tvär-stycket af lika längd), och har härigenom samt genom den öfverallt, utom i några af de små, sammantryckta hvalfven mellan pelarne och sidomurarne, herrskande rundbågen och de smala fönstren ett mycket ålderdomligt, så att säga byzantinskt skaplynne. Kyrkan har fyrkantigt chor; och mer än halfcirkelformigt (hästskobågigt) högchor. Vestra kors—armen har tjent såsom stöd för det fordna tornet. Den vestra af korsets armar är vidpass 6 alnar 22 tum lång, 11 alnar 8 tum bred: de öfriga armarna äro något mindre. Sjelfva högkyrkans inre fyrkant är i norr och söder 23 alnar 20 tum; i vester och öster 24 alnar 20 tum intill triumfbågen, som är 11 alnar 20 tum bred. Choret, af lika bredd som triumfbågen, år 14¼ aln långt; högchoret år 6 alnar 13 tum djupt, och under tribunbågen 9 alnar 18 tum bredt, men i hästskobågens största bredd 10 alnar 4 tum. Således är kyrkans hela inre längd i öster och vester 52 alnar 19 tum. Korslinien mellan de fyra pelarna är vid marken i nordvest och sydost 15 alnar 18 tum; i sydvest och nordost 16 alnar 4 tum. Pelarne äro fyrkantiga, med. simpla baser och kapitäler, och 17 alnar 4 tum höga till kapitäl—kransen. De östra pelarne äro 1 aln 22½ tum i fyrkant; de vestra äro något gröfre. Anmärkningsvärdt är, att pelarne upptill luta något utåt, derigenom görande hvalfrymden bredare och mera majestätisk. — Hela kyrkans grundplan, murarna inberäknade, upptager 1,550 qvadrat-alnar.

Kyrkans midtelhvalf har längesedan rasat; de öfriga hvalfkuporna äro qvar; Chorets och högchorets sferiska hvalf må särskilt nämnas för deras ypperliga konstruktion: i århundraden hafva de emot regn och snö stått utan tak och skydd; hvarje vår sipprar vatten från de smältande snödrifvorna genom hvalfvet, och murbruket är mångenstädes alldeles bortfallet, men stenarna sjelfva binda och fasta hvarandra, och de vackra hvalfven hänga qvar.

Högchoret har i södra muren liksom spår af ett (förstördt) Sedile; det upplyses af 3:ne små, rundbågiga fönster, med smyger och skråa platter ut- och invändigt, omkring 2 alnar höga, 18 à 20 tum breda, och jemte dessa, åt söder, ett troligen sednare, omkring 3½ aln högt, 1 aln bredt fönster. I chorets södra vägg är ett stort rundbågigt, i sednare tid till en del vårdslöst igenmuradt och nu ungefärligen fyrkantigt fönster, ursprungligen 4½ aln bredt (i inkant) och 7 alnar högt. — I muren af kyrkans norra kors-arm finnas 2 fönster, nära 1 aln breda och 9 alnar höga, med smygar in- och utåt, som i inkant äro 3 alnar 18 tum vida; de i södra kors-armen midtemot sittande äro ungefär lika, men med fint trappstegsformiga platter; i vestra kors-armen sitter ett fönster som är 1½ aln bredt, och i södra ändan af kyrkans östra mur ett smalare: alla rundbågiga och siratlösa.

I norra, vestra och södra kors-armarna äro stora dörr-öppningar, invändigt 3 alnar 5 tum breda. och omkring 8 alnar höga under inre platta hvalfvet; utåt hafva de rundbågiga porthvalf; den vestra portalen har särdeles prydliga baser och kapitäler, och har 2:ne qvarsittande rundbågar; de 2:ne kolonnerna å hvardera sidan äro borta. Den södra och förnämligaste är i sednare tid tillmurad och utåt beklagligen alldeles bortskymd af ett vidbygdt hus, f. n. ett färgeri, från hvars vind man med ljus och lykta kan upptäcka och beundra öfra delen af den ståtliga portalen, i hvars kapitäler märkas s. k. spikhufvuds-ornamenter. — Hela murens tjocklek är 3 alnar 20 tum. — I chorets södra mur är den s. k. Prestporten, en liten rundbågig dörr, 4 alnar hög och 1 aln 10 tum bred. Dess yttre framställer vackra och starka rundbågs-former: å hvardera sidan om den smala portöppningen äro 2:ne [ 16 ]slipade korta kolonner med förstörda, men ursprungligen rikt ornerade kapitäler: af dessa uppbär det yttre kapitälet en hvilande lejon-figur, på hvilken den yttre af de båda grofva rundbågarna har sitt stöd. Beklagligen har detta interessanta parti blifvit af tidens tand och menniskohand mycket skadadt. — I norra chorväggen är en rundbågig 1½ aln bred, 2 alnar 19 tum hög, tillmurad dörr, som troligen gått in i någon nu förstörd sakristi-byggnad in id norra muren. I nordvestra delen af kyrkan är i muren ett litet rum (en penitents-cell?), med rundbågig ingång, som kunnat stängas: detta rum är 1 aln 20 tum bredt, 4 alnar 9 tum långt och omkring 4 alnar 18 tum högt, med en liten rundbågig, 18 tum hög och 7 tum bred ljus-öppning mot vester, och i öfra delen af östra väggen en stor hvelfd nisch , hvilken fordom synes hafva haft dörr — I sydöstra delen af kyrkan finnes också en stor nisch eller cell, med en liten ljusöppning, och öppen inåt södra kors-armen. — En annan märklig fördjupning, liksom början till en gång inne i muren, finnes högt uppe i östra mur-smygen af det östra fönstret öfver norra portalen.

Denna kyrka är synnerligen märkvärdig för det system af gångar, som finnas i murarna, och som ega stora, fordom genom pelare två- och tre-delade öppningar inåt kyrkan. Man gissar, att dessa gångars bestämmelse varit, att vid de stora kyrkohögtiderna bereda större utrymme för åskådare och åhörare; andra mena, att man från dem vid nämnda tillfällen liksom draperat kyrkväggarna med tapeter, fanor och täcken; eller att man i dem anställt högtidliga processioner med sång, hvilka än synts och hörts och än försvunnit, och derigenom gjort ett för de katholska känselsinnena retande intryck. Emedlertid förtjena dessa gångar en kort bcskrifning.

Från östra muren af norra kors-armen ända till södra muren af södra kors-armen, genom rundbågiga dörr-öppningar, går gången, i många afsatser, än uppför, än utför, genom kyrkans norra, vestra och sydvestra, mångvinkliga murar, stundom tvert igenom fönstersmygarna, och räcker sålunda vidpass 100 alnar. Inåt kyrkan finnas 8 större, med 2 eller 3 rund-bågar samt med en eller två numera förstörda midtelpelare prydda öppningar, och 5 lägre och smalare, rundbågiga gluggar, samt utåt flera små lufthål, och på vestra sidan en tillmurad dörr. Taket i gången är styckevis trappstegsformigt brutet, följande trappans botten med parallelt zigzag. Emot söder öppnar sig öfver denna hufvudgång en öfre gång, dit man blott på stege kan komma, och som leder in i södra muren, afbrytes der af det ena fönstrets smyg, men fortsättes igen genom den mellan de båda fönstren befintliga muren, och stannar slutligen vid det andra fönstrets smyg. Från denna öfre gång, som äfven har stora öppningar inåt kyrkan, kommer man, ungefär i sydvestra hörnet, på stege upp i en tredje och ännu högre gång, som leder upp i kyrkans torn. Således finnes det i kyrkans sydvestra murpartier gångar i 3:ne afdelningar, den ena öfver den andra, och först den öfversta är obeqväm för vandraren upp på takhvalfvet. — Från samma ingång i norra kors-armen, der nyss nämnda hufvudgång begynner, leder ock en annan, skadad trappa, med krökning åt söder, upp på chorhvalfvet, och derifrån är en illa gjord, fyrkantig öppning in åt kyrkan öfver thriumfbågen.

Ofvanpå hvalfvet af vestra kors-armen märkes den omkring 12 eller 14 alnar höga stenfoten till den fordna tornspiran, om hvars form ingen uppgift finnes. Nämnda stenfot är invändigt 14½ aln i norr och söder, och 13 alnar 10 tum i öster och vester. Östra väggen är nästan helt och hållet, och den södra till en del, nedrasad. I hvardera af södra, vestra och norra sidorna finnas 2:ne, 7 alnar höga, spetsbågiga öppningar för klockljudet; utåt finnes på hvarje sida mellan de båda ljud-öppningarna ett med dem lika, fördjupadt, af tegel fyldt samt med 2:ne spetsbågar, en midtelpelare och en rundel öfverst i ogiven prydt blindfönster. — Nämnda ljud-öppningar äro ungefärligen 1 aln 18 tum breda. Det östra fönstret på södra sidan är nedrasadt, det vestra på norra sidan är omändradt till ett lägre och vidare, och är 2 alnar 40 tum bredt, 4½ aln högt, och har stickbågigt täckhvalf. Hål efter stock-lager synas invändigt en aln under fönstren. — Tornmurens höjd från marken är vidpass 50 alnar.

Hvad kyrkans yttre angår må särskilt nämnas, att högchoret prydes, en aln &Vyer fönstren, utaf en fortlöpande rundbågig gesims, och vidpass ½ aln öfver denna är en rad af ungefär 1 aln framspringande, omkring 12 t. höga och något smalare, fyrkantiga och inåt afsnuddade stenar, liknande stock-ändar.

Ofvanpå äro äfven denna kyrkas hvalf bevuxna med gräs, träd, merändels Oxel (Sorbus Scandica) och Fläder, samt buskar, vanligen Mispel (Mespilus cotoneaster, L.). På hvalfvet finnas talrika Munktegels-fragmenter. För den, som letat sig dit upp genom de villsamma gångarna, erbjuder det grönskande hvalfvet, der man varsamt bör färdas i gångstigarna, mången angenäm hviloplats och en vidsträckt utsigt.

Denna vackra kors-kyrka, den enda af denna form i Wisby, skulle utvändigt med sina många utsprång och vinklar skänka en herrlig anblick; men kyrkan är beklagligen till en stor del bortskymd utaf vid alla dess sidor fästade simpla och vanprydliga byggnader.

Om helgonet S:t Lars, åt hvilken denna kyrka hufvudsakligen var invigd, må här i korthet antecknas: Laurentius var en kristen lärare, Archidiaconus och almose-utdelare i Rom under Kejsar Valeriani tid. Denne, som anställde stor förföljelse mot den unga kristna församlingen, befallte Laurentius att offra åt afgudarna, samt att uppgifva, hvarest han hade kyrkans egodelar undangömda. Intetdera hörsammades af den ståndaktige [ 17 ]läraren. Då bjöd tyrannen, att man skulle lägga den fromme presten på ett jernhalster och ställa detta öfver kol-eld. Sjelf åskådade Kejsaren Laurentii plågande. Men den helige mannen röjde icke det minsta tecken till smärta eller klagan. När han en stund legat öfver elden, sade han till Kejsaren: »Nu tyckes mig den ena sidan vara nog stekt — tag utaf den, och ät, medan den andra åt dig tillredes». Så afled han tåligt, prisande Gud midt i dödens qval. Hans dödsdag var den 10 Augusti år 264, hvilken dag bär hans namn, och på hvilken S:t Lars' mässa firades öfver hela den kristna verlden. — Under Medeltiden var det vidskeplig folktro, att martyren S:t Lars kunde med sitt klockeljud dämpa och utsläcka kötsens begärelse. — I många städer (i Sverige uti Lund, Wisby, Sigtuna, Upsala m. fl.) invigdes kyrkor och gillen till hans ära.

Om S:t Lars' Gille i Wisby vet man ej mycket. Gilles-huset förmodas hafva legat i närheten af kyrkan. Gillet hade 2:ne klämmor eller sigiller, båda aftecknade i G. Wallin's »Gothländska Samlingar» (I:116): båda aflångt ovala och föreställande S:t Lars, hållande ett halster i ena handen; men det ena är en tredjedel större än det andra. Den större klämman, som nu förvaras i Wisby' Läroverks historiska samlingar, har till omskrift:

† S' fratrum : de : convivii : sti laurentii.

(d. ä. S:t Lars' Gilles-bröders Sigill). — Detta sigill är nära 4 tum långt och nära 3 tum bredt, samt har figur och omskrift djupt och prydligt graverade. — Hvarest det mindre sigillet nu finnes, är (för förf:n) obekant: enligt Wallin's afteckning hade det följande omskrift:

† S' gild'. saci laurentciv ¤. i visby.

Af S:t-Lars-kyrkans tyska presterskap uppräknas några i Wallin's »Gothl. Saml:r», der också den mening är framställd, att kyrkan icke blott haft en tysk församling, utan specielt att hon »först blifvit anlagd af köpmän från Wismar, som på Gothland handlat, och till en stor del satt sig neder her i Wisby»; härför anförer den lärde Biskopen dock intet annat skäl, än att staden Wismar haft detta helgon till sin skyddspatron, och — såsom hans ord falla sig — att »Wismar-boerne föra S. Lars med Halstret i sina Riksdaler».




  1. Spegel och efter honom Schumacher skrifva: »S:t Lars eller Ryska kyrkan». Däremot Strelow och Wallin m. fl. skilja dessa namn och kyrkor åt, hvilket ock bekräftas af traditionen, enligt hvilken Ryska kyrkan legat öster om S:t Maria's södra kyrkogata, på n. v. Lallér'ska och Ihre'ska tomterna. Gamla personer kunna ännu omtala de ruiner, som af »Ryss-kyrkan» på nämnda tomter qvarstodo det första året af detta århundrade. År 1802 blefvo de sista qvarlefvorna nedrifna. — Om den serdeles lifliga handelsförbindelsen mellan Wisby och Ryssland (och isynnerhet Nowgorod) är i Inledningen kortligen ordadt.