Gotlands konsthistoria/Boge
| ← Othem |
|
Bäl → |
| På Wikipedia finns en artikel om Boge kyrka. |
Boge.
I sydvest ½ mil från Slitehamn ligger Boge, som är annex till Othem, å en lågslätt. På en ganska smal temligen lång landtunga, hvilken åtskiljer saltsjön å venstra och insjön Bogevik å högra sidan, går vägen öfver flere små broar, som ligga helt nära hvarandra. Den närboende allmogen har för nära två sekler tillbaka genom några grafvar, hvilka äro ungefär 6.0 djupa och 12.0 breda samt 30.0 långa, sänkt insjön till lika vattenhöjd med hafvet. Dessa grafvar kallas sju strömmar, ehuru blott vatten finnes i tre till fyra. I förhållande till hafvets stigande eller fallande in- eller utflyter vatten i eller från insjön. En del saltsjöfisk, som söker sött vatten. plägar under in- och utgående der tagas med håfvar.
Kyrkan utgöres af skepp och kor med sakristia vid norra sidomuren samt af torn i vester, hvilka alla äro nära fyrkantiga. Hela byggnaden består af huggen och tuktad kalksten. Ehuru tornet till stor del nedrasat och skeppets takhvalf instörtat, så kan kyrkans anordning på det närmaste uppgifvas.
Skeppet, som invändigt håller i bredd 33.8 och i längd 38.0 samt i murtjocklek 5.0, har skråkantiga socklar. I skeppet stod en midtkolonn, hvilken tillika med prydliga kragstenar och hålkälade kransar å sido- och gafvelmurarna uppbar fyra korshvalf, som hade tvåsprångiga skiljebågar och voro under slutstenarne 36.0 höga. Grundstenen var fyrkantig med hålkäl och små skyddsblad, derpå stod en attisk bas med yfviga skyddsblad och ett menniskohufvud. Skaftet, som bestod af hela rundstycken, höll 5.8 i omkrets. Kapitälet, hvilket var något bukigt, hade å hvarje sida en rundbåge och från midten af hvardera en mot hörnen gående spetsbåge. Dessa bågar voro sammanflätade öfver hvarandra och från midten af hvardera nedhängde ett yfvigt blad. Kransen pryddes med en djup hålkäl och en afrundad platt. Skiljebågarne voro skarpkantiga och 1.9 breda.
Skeppet har å södra sidomuren nära vestra ändan en stor och midt deremot å norra en liten ingång. Södra portalen, som är ansenligt bred och hög, har å hvarje sida tre kolonner mellan murhörn. Alla skaften äro förstörda. Ytterst å hvarje sida framstår en mycket grof skarpryggig halfkolonn. Grundstenarne äro skråkantiga, baserne attiska med afrundade plinter och kapitälerne bägarlika. Å kapitälerna märkes ytterst åt vester en björn med ett djur i gapet och derinnanför rika och prydliga löfverk. Ytterst åt öster ses yfviga blad och derinom sträcker sig en vinranka, hvaraf en gubbe i midten håller stjelkar i munnen. Poster på hög tröskel uppbära ett dörrfält, som å hvarje sida har fyra framskjutande flikar. Öfver dörrfältet utbreder sig en åttabladig båge med knoppar, hvilken motsvaras af de innersta murhörnen. På kolonnerna och de öfriga murhörnen hvila skarpkantiga spetsbagar. De grofva halfkolonnerne uppbära en spetshåge, som siras med en hålkäl och tvenne rundstafvar. Ett röste deröfver har hålkälade vattenlister. Den norra portalen har ett murhörn å hvarje sida och derinnanför poster på tröskel. Från murhörnen liksom från posterna uppstår en skarpkantig spetsbåge. Inre bågen prydes öfverst med en blomma samt ett djur å hvarje sida derom. Denna ingång är igenmurad. Begge ingångarnas inre omfattningar äro snedsmygiga och lågrakspetsiga.
Ett ansenligt fönster med karm finnes å skeppets södra sidomur nära östra ändan. Detta fönster, hvilket är spetsbågigt, har en midtpost och derpå två spetsbågar samt deröfver en rundbåge och vidare en korsdelad ring. Omfattningen posten och karmen samt bågarne och ringen äro ut- och invändigt snedsmygiga. Midt deremot å norra sidomuren ses ett lika högt, men enkelt spetsbågigt fönster, som äfven är ut- och invändigt snedsmygigt. På de inre bröstningarna längs efter södra liksom norra sidomuren märktes en rad af stora helgonbilder, hvilka voro målade med bjerta färger. Triumfbågen, som har lika bredd med koret, är spetsig med hålkälade dynstenar, af hvilka den södra blifvit till stor del bortslagen.
Koret, som invändigt sträcker sig i söder och norr 22.5 samt i vester och öster 28.8 och håller i murtjocklek 4.5, har liksom skeppet skråkantiga socklar. Ett vanligt korshvalf utgör korets betäckning. Å södra sidomuren närmare vestra ändan finnes en ingång. Poster på hög tröskel uppbära ett fyrbladigt dörrfält med fem rullika knoppar, af hvilka den ene saknas. Derutanför står å hvarje sida en kolonn emellan breda murhörn. Grundstenarne äro hålkälade. Murhörnen ha derofvanför skråkanter, som motsvara socklarna. Mellan skråkanterna ses för kolonnerna hoptryckta attiska baser med stora skyddsblad. Kapitälerne äro hålkälade och för kolonnerna löfprydda men för murhörnen slätta. Kapitälerne ha hålkälade kransar. Kolonnerne uppbära en rundstafvig men murhörnen skarpkantiga spetsbågar. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig.
Öster om ingången finnes ett enkelt fönster. Å altarväggen ses tre sådana, af hvilka det mellersta är något bredare och högre än de omgifvande. Alla fönstren äro spetsbågiga samt ut- och invändigt snedsmygiga. Altarbordet är muradt och skifvan derpå är hålkälad och består af slipad kalksten. I södra sidomuren märkes ett och i norra två väggskåp.
Norra sidomuren har en rätvinklig och raksluten ingång till sakristian, som invändigt håller i söder och norr 10.2 samt i vester och öster 13.8. Sakristian, hvilken har skråkantiga socklar, betäckes med ett tunnhvalf på vederlag i söder och norr. Der märkes ett utvidgadt fönster åt öster och ett fyrkantigt väggskåp åt vester och ett sådant åt norr.
Tornet, hvars socklar äro skråkantiga, har blott första afdelningen öfrig. Lemningar visa, att första afdelningen, som invändigt sträcker sig i söder och norr 15.8 samt i vester och öster 18.0, haft ett högt korshvalf. En ingång på midten af vestra sidemuren är utvändigt rätvinklig och rundbågig, men invändigt snedsmygig och lågrakspetsig. Öfver ingången finnes ett mindre fönster, hvilket är rundbågigt samt till det yttre och inre rätvinkligt. Åt öster visar sig en bred och hög genomgång med spetsig betäckning och hålkälade dynstenar. En raksluten ingång i afdelningens nordöstra hörn uppleder genom den norra och sedan till en del genom den vestra sidomuren. Det öfriga har nedfallit.
Tornet och skeppet äro icke samtidiga; ty de sakna förtagningar med hvarandra. Då tornets två östra hörn bestå af huggen, men skeppets vestra gafvelmur af tuktad kalksten, så tyckes det förra vara äldre än det sednare. Härvid kan likväl anmärkas, att, enär första afdelningen saknar egen bågöppning åt öster men har en sådan å skeppets vestra gafvelmur, tornet möjligtvis uppstått mot medeltidens slut, då rundbågen ej sällan utträngde spetsbågen. Det synes dock vara sannolikast, att en dervarande tornbåge blifvit vid skeppets ombyggnad bortbruten, hvadan östra tornmuren fått hvila på en vanlig hjelpbåge. Om kyrkans ålder saknas uppgift från medeltiden. Då vi icke veta, hurudana tornets öfra afdelningar varit beskaffade, så vilja vi icke yttra oss rörande tiden för detsammas tillkomst. Koret och sakristian äro hållna i äldre, skeppet deremot i yngre spetsbågsstil, och de förra härröra, såsom det tyckes, från början, men det sednare från medlet af fjortonde seklet.
Tornet, som till murarna haft ansenlig höjd och derpå en spetsig spira, höll enligt uppgift från marken till spetsen 192.0. Murarne, hvilka fått flere remmor, hade genom inläggande af grofva träankaren blifvit mycket mer försvagade. Under natten till den 23 December 1857 skakades den höga spiran af en häftig storm, så att en stor del af vestra liksom af norra sidomuren nedrasade, men likväl qvarstod spiran på trenne hörn, hvadan skeppet och koret befunnos oskadade [1]. Sedan man börjat med kyrkans iståndsättning, som 1860 pågick, så yppade sig genom grof fåkunnighet ett bedröfligt förhållande.
Några få år före denna händelse blef författaren anmodad af Sanda församling på Gotland att hjelpa dess remnade kyrka. Då andra uppdrag ej medgåfvo en ditresa, meddelade han, huruledes en sådan förbättring borde verkställas genom inborrning och tillskrufning af ankarstänger. Sedan har en föga erfaren man på en och annan kyrka å Gotland försökt sig i denna väg. Emellertid äro de skrufvar, hvilka han användt, för svaga för att göra önskad nytta, och de gjutna jernskifvor, som han begagnat i stället för vanliga sprintar, alldeles för stora och således i hög grad vanprydliga. Det ligger i sakens natur, att, då en gammal hvalfbyggnad är mycket svag, stor varsamhet måste iakttagas vid hennes iståndsättning. För sammanhållande af skeppet i Boge inborrades trenne ankarstänger; men enär de voro 0.4 för långa, kunde desamma, ehuru jernskifvorna undermurades, icke rätt tilldragas. Då tornet efter spirans fall nedrefs till den första afdelningens takhvalf, så instörtade det försvagade skeppets fyra korshvalf.
Om Gotländningarne nu hade teoretisk kunskap och praktisk förmåga i deras förfåders högst ovanliga skicklighet uti kyrklig byggnadskonst, och om de visste, huru densamma i våra dagar utöfvas af erfarne byggmästare, så skulle skeppets korshvalf ej instörtat vid sammanskrufningen, och i händelse en sådan olycka likväl inträffat, så skulle man efter riktiga ankarstängers anbringande lätt kunnat med inslående af nya återställa dess ursprungliga herrlighet.
Skeppets välarbetade midtkolonn och dithörande skiljebågar ha blifvit utvräkta, och styckena deraf ligga hopade utanför kyrkogården. Vid vestra sidan om skeppets södra portal har ett ofantligt murstöd tillkommit och fyra af de oskadade skaften i samma portal ha blifvit skonslöst bortbrutna. Den stora bågen å skeppets vestra gafvelmur är igenmurad, så att en liten stickbågig ingång tillkommit i midten. Väggmålningarne äro öfverstrukna. Skeppet har fått ett nära platt brädtak. En afrundad bjelke, som blifvit upprest midt under samma tak, har till fotställning fått midtkolonnens grundsten och bas upprättstående samt dess krans och kapitäl uppnedvända och derpå skaftets öfversta rundstycke. Det måste i sanning beklagas, att oaktadt god vilja och dryg kostnad en välbyggd helgedom så illa iståndsättes.
Norrut ¼ mil från Boge i dithörande socken vid Laxarfve nära genaste vägen till Othem står ett ringkors af kalksten. Stammen är dubbelt bredare än armarne och öfverstycket. Hela höjden utgör 7.2 och armarne tvärsöfver 3.9. En inskrift å stammen med upphöjda munkbokstäfver bar Hilfeling ansett för oläslig, men en sednare forskare har likväl trott sig der finna följande: Anno: domini: mcdlvix: obit: Halwi: Westers: orate: pro: ea. Det förmäles, att en person har enligt gammal sägen ihjelridit sig på ifrågavarande ställe.
I sydvest ¼ mil från kyrkan och uti merberörda socken vid Westers på södra sidan om stora vägen står ett ringkors af kalksten. Stammen håller nedtill liksom upptill 4.9 i bredd, ringen 2.6 i yttre tvärmått, armarne inom ringen 0.4 och derutom 0.8 i bredd och 0.5 i längd. Korsets höjd utgör 7.0 och dess tjocklek 0.5. Å korsets vestra sida omkring ringen står mellan två ränder följande munkinskrift med vanliga förkortningar. Anno: domini: mo: cd: xxxix: obit Joannes: Westers: orate: pro: eo. Efter denne Johannes Westers, som aflidit 1439, torde gården, hvarjemte korset blifvit uppsatt till ett minne öfver honom, fått sin benämming. Enligt sägen skall derstädes en man ihjelridit sig.
En naturforskare, hvilken bereser Gotland, bör icke försumma att närmare betrakta de stenjättar, som stå ungefär ⅛ mil ifrån Boge på högra sidan om vägen till Gothem. Dessa smala och höga kalkstoder, hvilka vi ofvanföre omnämnt men hvilka vi måste här förbigå i anseende till vår bestämda korthet, äro de ansenligaste på denna egendomliga ö.
- ↑ Post- och Inrikes Tidningar N:o 17. 1858.