Hoppa till innehållet

Gotlands konsthistoria/Fole

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Lokrume
Gotlands konsthistoria
av Carl Georg Brunius

Fole
Heideby  →
På Wikipedia finns en artikel om Fole kyrka.


[ 154 ]

Fole.

Söderut ⅜ mil ifrån Lokrume ligger Fole i en fruktbar trakt. Sistnämnde helgedom har ett aflångfyrkantigt skepp, ett fyrkantigt kor med en sådan sakristia vid norra sidomuren och ett fyrkantigt torn i vester. Hela byggnaden består af huggen och tuktad kalksten.

Skeppet, som invändigt håller 34.9 i bredd och 50.4 i längd samt 4.9 i murtjocklek, har höga socklar, hvilka till de två vestra tredjedelarna utgöras af en stor rundstaf, derpå en grund hålkäl och öfverst en liten rundstaf, samt till den östra tredjedelen äro något högre och bestå af en stor skråkant och derpå en stor rundstaf. I skeppet stå tvenne kolonner, som ha motsvarande kragstenar å sido- och gafvelmurarna och uppbära sex korshvalf med sju skiljebågar. Den vestra kolonnen har hög grundsten, attisk bas med stora skyddsblad och kapitäl i likhet med fyra sammansatta kragstenar. Den östra kolonnen har skråkantig sockel och derpå hög grundsten, attisk bas med stora skyddsblad och löfprydt kapitäl. Beggederas kransar äro hålkälade. Den vestra kolonnens skaft håller i omkrets 6.5. men den östras 7.0, och det förra bestar af slipad, det sednare af huggen kalksten. Kolonnerne ha nära lika afstånd från hvarandra och från sido- och gafvelmurarna. Kragstenarne äro å sidomurarna spetsiga men å gafvelmurarna låga med hålkälade och stafprydda kransar. Skiljebågarne äro spetsiga och ensprångiga samt skarpkantiga, kapporna något spetsiga och raka samt uppåtstigande. I vestra gafvelmuren ses [ 155 ]en mycket bred och högspetsig båge med hålkälade dynstenar.

Å södra sidomuren nära vestra ändan finnes en ingång. Hvarje sida af portalen har emellan murhörn tre kolonner, af hvilka ett skaft åt öster saknas. Innerst stå poster, men ytterst framspringa trestafviga pilastrar. De tvenne innersta murhörnen äro rätvinkliga, men de fyra följande hålkälade. Begge pilastrarnas mellersta rundstafvar äro skarpryggiga. Grundstenarne, som ligga på hel bottenhäll, äro skråkantiga och prydas med trenne trebladiga uppnedvända spetsbågar. Baserne äro attiska med afrundade plinter för kolonnerna, kapitälerne bägarlika med yfviga blad, kransarne hälkälade med klufna platter. På posterna, hvilka ha hög tröskel, hvilar ett sexflikigt dörrfält med framspringande rundbågar derpå, så att sex cirkelformer uppkomma. Bägarne siras med fem knoppar, som äro femflikiga, och på midten vid hvarje sida ses en åttabladig ros och öfverst i svicklan en slät ring. Murhörnen motsvaras af skarpkantiga, kolonnerne af rundstafviga spetsbågar. Pilastrarne uppbära en spetsbåge, hvilken utgöres af hålkäl och rundstaf och derifrån uppgår ett högspetsigt röste, som har karnisade vattenlister och öfverst en trebladig knopp. Grundstenarne murhörnen pilastrarne och posterne bestå af hela petrifikatförande block, och de äro slipade. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig.

Ett högt spetsbågigt fönster på midten af mellersta hvalfafdelningen åt söder har en midtpost, hvilken uppbär två spetsbågar, och deröfver höjer sig en rundbåge. Både omfattningen och posten samt bågarne äro ut- och invändigt snedsmygiga. Ett rundbå[ 156 ]gigt fönster i midten af östra hvalfafdelningen åt samma håll har äfven till det yttre och inre sneda smygar. Triumfbågen är mycket bred och spetsig med hålkälade och rundstafviga dynstenar. I bågen afvexla rödaktig och hvitspräcklig kalksten med ljusgrå sådan. Skiktena, som ha olika höjd, äro slipade.

Koret, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 24.2 samt i vester och öster 28.7 och murtjocklek 5.8, har likadana socklar som skeppets östra tredjedel. Ett korshvalf med föga spetsiga raka uppåtgående kappor bildar korets betäckning. En ingång finnes å södra sidomuren närmare vestra ändan. Å portalens hvarje sida stå tvenne kolonner mellan murhörn. Ytterst framskjuter en pilaster och innerst stå poster på hög tröskel. Grundstenarne äro skråkantiga, baserne attiska med skyddsblad, kapitälerne bägarlika med yfviga löfverk och fasettband, kransarne rundstafviga och hålkälade. På kolonnerna hvila rundstafviga och på murhörnen skarpkantiga spetsbågar. Kolonnernas yttre båge har å midten en stor led. Posterne uppbära ett trebladigt dörrfält med två rullika och en femflikig knopp. Ett spetsigt röste, som höjer sig öfver pilastrarna, har hålkälade vattenlister. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Öster om ingången märkes ett rundbågigt fönster. Å altarväggen finnas tre lågspetsiga fönster, af hvilka det mellersta är bredast och högst. Alla dessa fönster äro ut- och invändigt snedsmygiga. I korets röste finnes en liten snedsmygig och rundbågig ljusöppning.

Altarbordet, som är muradt, har hålkälad skifva af skipad kalksten. Derå står en usel altartaffa i barockstil af trä. Ett krucifix i naturlig storlek hänger [ 157 ]å korets norra sidomur. Detta snidverk saknar konstvärde.

På norra sidomuren ses en ingång till sakristian. Yttre omfattningen har å hvarje sida ett murhörn på skråkantig sockel, derinnanför stå poster på lägre tröskel. Murhörnen och posterne ha rundstafviga kransar. På murhörnen uppstår en rundbåge. På posterna hvilar ett rakt dörrfält och dera föreställas tvenne djur, hvilka med förenade svansar återblicka på hvarandra. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Sakristian, som invändigt sträcker sig i söder och norr 12.5 samt i vester och öster 16.5, har likadana socklar som koret och ett spetsigt tunnhvalf på vederlag i söder och norr. Å östra sidomuren finnes ett litet fönster, hvilket är till det yttre rakslutet och till det inre snedsmygigt och lågrakspetsigt.

Tornet, som inrymmer tre afdelningar öfver hvarandra, har helt låga och skråkantiga socklar. Första afdelningen, hvilken invändigt håller i söder och norr 12.3, i vester och öster 12.6 samt i murtjocklek 5.0, betäckes med ett spetsigt korshvalf, hvars kappor äro föga uppåtgående. En ingång på midten af vestra sidomuren omgifves å hvarje yttersida af två murhörn, som stå på tornets socklar. Derinnanför ses tvenne poster, hvilkas tröskel är förstörd. På murhörnen och posterna, som framte skråkantiga kransar, hvila skarpkantiga rundbågar. En öppning at skeppet, hvilken har afdelningens bredd och rundbågig betäckning, visar åt söder en rundstafvig och hålkälad men åt norr en hålkälad och rundstafvig dynsten. I midten af denna öppning står en kolonn, hvarpå två rundbågar uppstå. Grundstenen är hålkälad, plinten vanlig, basen attisk [ 158 ]med skyddsblad, kapitälet lågt och tärningformigt med besynnerliga djur- och menniskofigurer samt en örn stående på och bitande i ringen. Skaftet består af rödaktig och hvitspräcklig kalksten, som är slipad.

En framspringande spiraltrappa i tornets sydvestra hörn uppför i andra afdelningen och dervifrån vidtaga stegar. Tredje afdelningen har å hvarje sida en ganska stor glugg, hvari en midtkolonn uppbär tvenne små rundbågar. Kolonnerne ha attiska baser med skyddsblad och tärningformiga kapitäler. Yttre och inre omfattningarne äro rätvinkliga. men de förre rundbågiga och de sednare rakspetsiga. Den östra gluggen bortskymmes af skeppets höga kroppåstak.

I kyrkan står en dopfunt af sandsten. Foten och skålen äro runda. Å foten framskjuta fyra menniskohufvuden och deremellan ses en man och några djur. En ring å foten är vriden och prydes med fasettband. Skålens botten är skråkantig med stora bladverk. Sidorna, hvilka äro lodräta, ha lågupphöjda föreställningar. Josef leder en åsna hvarpå Maria med barnet sitter, och deröfver å hvarje sida sänker sig en engel. Derefter stå de tolf apostlarne, som alla ha liksom Josef rundglorior. Öfver apostlarna ses namnteckningar med latinska bokstäfver. Dopfuntens hela höjd utgör 3.3 och skålens yttre tvärmått 2.7.

Uti en förteckning från medeltiden anföres, att kyrkan blifvit 1280 byggd [1]. Då denna uppgift är utförligare än de, hvilka vanligen finnas i åberopade förteckning; så har den troligtvis blifvit gjord af en [ 159 ]nära samtidig och bör icke utan grundliga skäl betviflas. Men enär tornet företer ren rundbågsstil, och alltså tillkommit före skeppet och koret; så måste nämnda byggnadsår gälla för det förra, ty de sednare röja en nyare anordning. Vi skola i korthet redogöra för denna vår öfvertygelse.

Hvarje byggnadskunnig inser vid kyrkans genomskådande, att der måste funnits ett mindre skepp och kor, innan de nuvarande blifvit uppförda. Efter det ursprungliga korets bortbrytande har skeppet qvarstått och det nya koret fått åt vester en triumfbåge på ett afstånd af ungefär 18.0 från skeppets östra gafvelmur. Nedan ha skeppets sidomurar blifvit så utdragna, att de bildat hörn vid korets vestra gafvelmur. På sådant sätt har skeppet fått en förlängning åt öster. Derefter har en kolonn blifvit uppsatt midt framför och nära intill den gamla triumfbågens östra sida. På denna kolonn och motsvarande kragstenar å förlängningens sidomurar och korets vestra gafvelmur ha tre skiljebågar blifvit spända och två korshvalf derpå inslagna. I Vallstena märkes en likadan förlängning som denna, och der visar sig, att man ärnat efter samma plan som i Fole företaga skeppets ombyggnad. Man har nemligen i sistnämnda kyrka ungefär ett halft sekel efter berörda utvidgning helt och hållet nedrifvit skeppet och ombyggt detsamma i öfverensstämmelse med gifven plan. På dylikt sätt har en ny kolonn tillkommit i vester, hvilken med motsvarande kragstenar å sidomurarna och vestra gafvelmuren fått fyra skiljebågar, så att den östra hvalfafdelningen kunnat sammanbindas med den mellersta och vestra. För att fulltyga, att det tillgått på berörda sätt, böra ännu [ 160 ]några skäl andragas. Förlängningens sidomurar ha före uppförande af mellersta och vestra hvalfafdelningen gifvit sig 0.5 utåt, emedan de till betydlig del stått utanför skeppets och således saknat behöfliga förband med desamma. Den mellersta och vestra hvalfafdelningens sidomurar ha åt öster vackra framspringande hörn af huggen kalksten och stå alldeles lodräta. Härtill kommer, att förlängningens socklar äro, såsom vi ofvanföre sett, fullkomligt lika med korets, men att det ombyggda skeppets äro helt olika. Ej mindre skiljaktigheter råda mellan den östra hvalfafdelningens enkla och rundbågiga fönster och den mellerstas tvådelade och spetsbagiga. Likaledes märkes, att flere olikheter finnas emellan den östra och den vestra kolonnens fotställning, och att den förres skaft är tjockare och blott hugget, men den sednares smalare och slipadt. Här bör jemväl erinras, att korets södra fönster är rundbågigt och dess östra lågspetsiga. Dessa missförhållanden härröra deraf, att koret och förlängningen äro hållna i äldre men den mellersta och vestra hvalfafdelningen i yngre spetsbågsstil. Bågöppningen å skeppets vestra gafvelmur står både till hållning och storlek i den uppenbaraste strid med tornbågen, och skeppets högspetsiga vattentak bortskymmer den östra torngluggen. Detta ådagalägger, att man vid skeppets ombyggnad påtänkt framdeles uppföra ett vidare och högre torn, hvarifrån blotta bågöppningen å skeppets vestra gafvelmur skulle begagnas till genomgång.




  1. Script. Rer. Dan. T. VIII. P. 312. Anno 1280 ædificatum fuit templum Folense.