Grev Bernhards bröllop
|
| Romans [1] diktad 1800. Tonsatt av Olof Åhlström. |
Dyrbart klädd i präktig riddarskrud,
Från sin borg den ädle Bernhard lände.
Möta ville han sin sköna brud —
Hvilken fröjd hans unga hjerta kände!
Omhvärfd af en glädtig ungdoms-tropp,
Fiksam deras sena färd han lastar,
Sporrar fålen och i sträckt galopp
Långt förut i djupa skogen hastar.
Skräckligt öde — o, en röfvarhop
Blodbegärligt ser hans gyllne smycken.
Fåfäng strid! Förgäfves är hans rop:
Han är plundrad och hans kropp i stycken.
Ned i jorden gömmande sitt brott
Röfvarskaran med en hast försvinner,
Då i förväg re'n till Bernhards slott
Unga bruden med sitt sällskap finner.
Bröllops-laget uti festligt skick
Dagens helgd med fröjdens blickar röjde.
Bernhards moder — endast hennes blick
Var ej glad, ty hennes Bernhard dröjde.
Bispen väntar, vigseltimman slår —
Bruden hemsk en sorglig aning känner.
Hastigt hän att söka Bernhards spår
Sänd en flock af riddare och svenner.
Bruden darrar ... tåren föll ... o, Gud!
Maktlös hon af modrens armar stöddes.
Hennes halsband — sorgsna förebud —
Plötsligt sprang, och perlorna förströddes.
Rysligt vildt en stormvind rasar fram,
Ugglan skränar från det öde tornet,
Blixten splittrar mången åldrig stam,
Vindbron fälls, och ängsligt skallar hornet.
Kommo svenner, — ångestfulla stund!
Kindren bleka, rifna voro håren.
Gällt för dörren gnisslar Bernhards hund,
Som dem åtföljt, sökande i spåren.
Som en pil han fram i salen far:
Skräck och jemmer — o, hvad qval det gäller!
Bernhards hand med fästnings-ringen qvar,
Blodig än, i brudens sköt han fäller.
Nu ett skrik, den hvassa smärtans skrik,
Och hon dignar dödsblek, hon i skruden,
Skön som brud — ack, skön ännu som lik ...
Gråtom den olyckliga bruden!
Fotnoter
[redigera]- ↑ Grundad på en verklig händelse i Tyskland, under medeltiden.
Externa länkar
[redigera]På Projekt Runeberg finns noter till melodin.