Grisen

Grisen av Fredrik August Dahlgren

Å grisen sprang åter å fram ve a grinn:
    Roff ui, roff ui, roff ui-ui-ui!
"Ja’ kan fôll allri ann’ tro än att ja’ slepper in."
    Roff ui, roff ui, roff ui-ui-ui:

Å grisen stack tryne inunner a slå:
"Ja’ ska fôll känne ätter, om kroken setter på."

Å grisen rännd’ hôvve mot grinna å gret:
"Dä vôr fôll ågg svinaktitt, om ja’ skull’ bli bet."

Å grisen körd’ skaal imot stolpen så brådt:
"Näj, fanken tar ve skullten, dä här gjord’ inte godt."

Så kytt’ han mot den annre grinnstolpen så hvasst:
"Näj hôll da, lôtt mej grônne på saka e rast."

Så gne han sej på grinna å stog å tiggd’ å ba:
"Näj, här må svina freste nu länger, men int ja’."

Så la han å i täng utmä skyggåln å svor:
"Dä finns fôll nôe hôl te slepp’ in, som ja’ tror."

Å grisen han gnodd’ ifrå tolv å te ett:
"Näj, räcker dätte länge, så blir ja’ jaggu svett."

Å grisen han skala frå ett å te två:
"Husch! dätte koster fläsk, men lôtt gå, men lôtt gå!"

Å grisen han skena frå två å te tre:
"Dä va fôll fan te hôl, som ja’ allri ska få se!"

Så vänd’ han om te grinna å tebakers igen;
    Roff ui, roff ui, roff ui-ui-ui!
Ja, ja’ kan gi mej jäkel att han ränner där än.
    Roff ui, roff ui, roff ui-ui-ui!