Gustav III:s tal till ständerna då riksdagen slutades den 23 juni 1786

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Gustav III:s tal till ständerna då riksdagen slutades den 23 juni 1786
av Gustav III


Kongl. Maj:ts Tal, til Riksens Ständer På Riks-Salen Då Riksdagen slutades then 23 junii 1786[redigera]

Wälborne, Ädle och Wälbördige, Ärevördige, Wärdige, Wällärde, Äreborne, Förståndige, Wälaktade, Hedervärde och Redlige! Gode Herrar och Svenske Män![redigera]

Om endast Rikets nytta, Eder egen bergning warit orsaken til thetta Riks-Möte Jag nu i dag slutar, har Mit upförande under loppet af thenna Riksdag bordt wara Eder et öfwertygande wedermäle af Min kärlek för Fäderneslandet.

Om farhogor, ogrundade til theras natur, oförtiente för then som gifwit Eder Friheten (som Eder nu hade samlat endast för Eder bergning) om thesse farhogor, thesse irrbloss upkommit och hotat störa then enighet som Jag i fiorton år med så mycken möda, så stor försakelse af alt Egit missnöje sökt bibehålla, har Jag ansedt them som the moln hwilka upkomma efter et långt lugn, men et ståndaktigt tolamod endast kan skingra; ty sanningens kraft werkar i längden och uplyser sluteligen tå man mäst sökt at then fördunkla. Wåra tideböcker bära therom wittne, och En af Mine Störste Företrädare, then Konung hwars Namn Jag har then äran at bära, GUSTAF ERICSSON, Fäderneslandets Förlossare, erfor under Sin ärerika Regering mer än en gång thetta öde; men sanningen har segrat til slut, och thes ärefulla Namn har förts lika lysande til efterwerldens förundran, samt afwund, enskildta afsigter, ärelystnad, lättsinnighet och regeringssiuka sökte at i thes tid oroa thes Regering, och trötta honom wid then Spira han ryckte utur Tyrannens hand. Thet är ock till efterwerldens domstol Konungar böra wädja, ty then är ensam owäldug, samtidens tadel eller lof äro gemenligen lika orättwisa, then dömmer med fördomar, efterwerlden på säkra grunder; samtiden anser ofta en god Konung för swag, en rättwis för hård, foglighet för eftergifwenhet, ståndaktighet för ärelystnad; efterwerlden dömer säkert, ty then är utan afwund, utan hat. Thet är then som kommer at döma om thetta Riks-Mötes åtskilliga skiften, om theras upsåt som ther mäst wisat sig, om Mit som föregått Eder med efterdömen af foglighet, saktmodighet och förtroende, som sökt wisa Eder beredwillighet i alt som kunde röra Eder frihet, Eder säkerhet, som skingrat alt som kunde upwäcka hetta eller oro bland Edra öfwerlägningar: ty Jag upoffrar alt som Mig enskildt rör af kärlek för Riket, Wårt gemensamma Fädernesland, och thenna känsla fäster mig städse wid then stig Jag wid Min Regerings början walt. En Stig ofta strödd med törne; men på hwilken omwårdnaden om Edert wäl och Mine Store Företrädares efterdöme Mig Uppehåller; och Jag anser ej för en ringa belöning för Min möda, hoppet at the medel J på Min anmodan Mig lemnat, kunna frelsa Eder från fölgderne af hårda år, om then Högste oss ännu med thenna plåga hemsöker; ty Jag bär en Faders hierta för Eder, thet har Jag redan mera än en gång wisat, och therifrån kan Jag ej afwika. Thet är åt Eder at swara theremot, igenom Eder lydnad, Eder wördnad för Lagar och Mina Bud, och thet förtroende för Mig Jag har rätt at af Eder både äska och wänta. Fören thessa tankesätt til Edra hemorter; The äro för Eder, för Mig, och för Fäderneslandets lugn nyttige.

J återtagen i dag Edre wanlige kall; Men Jag wil innan J skiljens från thetta rum lemna Eder et nytt wedermäle af Min omwårdnad för Eder. Jag återlemnar Eder thet fierde året af then Bewilning J Mig gifwit. Mine Undersåtare, tryckte af hårda år, behöfwa at i the goda återtaga krafter, och thet är Mig kärt at thertil på så märkeligt sätt bidraga. Rikets nu warande frid lofwar Mig fred och lugn, samt at inge sådane omständigheter på lång tid sig förete som kunna äska Eder sammankomst: men tå wi nu på lång tid skiljas, önskar Jag Eder then Högstes Wälsignelse at med glädje återse Edre hemorter. Förblifwandes Eder alla samteligen och hwar och en i synnerhet med all Kongl. Nåd och Ynnest wälbewågen.

[Kongl. Maj:ts Tal, til Riksens Ständer På Riks-Salen Då Riksdagens slutades Den 23 junii 1786. Tryckt i Kongl. Tryckeriet, 1786.]