Väl är mitt huvud sjukt, väl vackla stegen,
väl är jag nära att förgås av kvalen,
min blick är inåtvänd, min mun förtegen,
de hava rätt: »Visst är prins Hamlet galen!»
Visst är prins Hamlet galen, men han leker
väl och med flit en lek med galenskapen,
emot det motstånd, intet klokt beveker,
begagnar han det galna såsom vapen.
Du kloka vardagsvana, som beställsamt
ser till att allting göres som det brukas
— var på din vakt, när Hamlet handlar sällsamt,
att ej din stora klokhet förödmjukas.
