Han heter Åker

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Pigan
Han heter Åker
av Matts Magni Granström
Lilla Lind  →
Ur diktsamlingen Visor i byn utgiven 1913.


HAN HETER ÅKER.

Han heter Åker, och norrut i byn (originalupplagan har möjligen feltrycket ”Aker”)
vid storskogens bryn
där bor han, där skrifves hans saga,
där rör han sig, hård och skroflig i hyn,
under drifvande skyn
och öden, som jäkta och jaga.

Där går han omkring på krokiga ben
i skymning och sken,
och tröskar sitt hvete och drager
sitt tunga lass mellan häll och ren,
öfver dike och sten
där går han krokig och mager.

Han hade väl aningar han som en ann’
och en vilja som brann
och en tro, när hans fält lyste gröna,
en syn öfver lifvet, bedårande grann,
som sken och försvann
och värmde i marken och fröna.

Han hade väl drömmar. Då kom där en harf
i skramlande hvarf
och högg in i nedärfda rötter.
Nu måste han offra för hvardagens tarf
sitt vildfröarf
och trampas af främmande fötter.

Han heter Åker, och ödet besår
för hans högsommarår…
Och plogen skårar och vänder
hans mark, och solen sveper och slår
som brinnande blår
sin eld om hans hälar och händer.

Han känner sin lefnad plundrad och tom
och torka i gom.
Men fria ängar och hagar
få lyfta sin rikedom
i blad och blom
och följa sitt väsendes lagar.

Det främmande sädet gror och vill opp,
det tar rot i hans kropp,
det hjälper ej be och förbanna.
Då tystnar hans sista egna hopp,
och dropp efter dropp
strömmar svetten över hans panna.

Du skall räta en gång på din böjda gestalt!
Det som syntes dig kallt
skall bli värme och ljus i din saga.
Ditt hat skall bli kärlek av ädlaste halt,
då du offrar allt —
det är större att gifva än taga.

Han gifver och gifver på Åkrarnas sed (originalupplagan har möjligen feltrycket ”Akrarnas”)
i led efter led,
han offrar dagar och drömmar,
han vandrar sin väg, han är vresig och vred
han är ärrig och sned,
och svett på hans panna strömmar.

* * *