1.
Hednaverlden suckar
Under träldom svår,
Andligt mörker råder
Bland dem år från år.
Nådens ljus ej lyser
In i deras själ,
Hvarje man och qvinna
Är en syndens träl.
2.
Inför stumma gudar
Böjer han sig ner —
Stackars arme hedning —
Och i stoftet ber,
Offer han dem bringar
För att ynnest få,
Ofta uti nöden
Offras barnen små.
3.
Barnen få ej höra
Om Guds dyra Lam,
Som för dem led döden
Uppå korsets stam,
Gud! vi derför bedja:
Sänd dem lifvets ord,
Att bland dessa arma
Snart din nåd blir spord.
