Hemåt jag ilar, lycklig jag vilar
|
| (mel. Vårvindar friska) |
Hemåt jag ilar
lycklig jag vilar
tätt vid min Jesu hjärta var stund
Här får jag vara
trygg i all fara
Aldrig står hus på säkrare grund.
Jag har förlossning genom hans blod
Synden är sänkt i nådenes flod
Satan får vika
döden tillika
Intet jag fruktar mer.
Tryckes mitt hjärta
stundom av smärta
Jesus mig sluter ömt i sin famn.
Allt vad vi felar
vet Han och helar
Här har jag funnit frälsningens hamn.
Här har jag vila här har jag ro
Här är så gott för själen att bo
Fågeln har näste
krigaren fäste
Bruden sitt brudgemak.
Så är jag vorden
redan på jorden
Lycklig få gå till hemmet med fröjd
När prövotiden
en gång är liden
Lämnar jag vandringsstaven så nöjd.
Och med Guds folk i vilan går in
Evigt att bära bruddräkten min
Skina som solen
där inför stolen
Uti Guds härlighet.