1.
Hemma, hemma få vi vila efter slutad kamp och strid.
Hemma, hemma hos vår fader väntar oss en evig frid.
Därför glatt framåt, I bröder, löftesordet sviker ej,
Och vi kämpa icke heller för ett ovisst mål, ack nej!
2.
Målet ligger ju framför oss, vägen är ej heller lång,
Fast den går i djupet neder och i mörker mången gång.
Jesus slagit sig igenom, o vad tröst för oss däri!
Genom honom, genom honom övervinna också vi.
(Nr 461 Vers 3 i Hemlandssånger:)
(Derför upp, I trötta händer, upp, ja, upp,I matta knän,)
(Och I mörka otrostankar och I twtfwelm wiken hän!)
(Ordet säger ju, att tiden, wäntanstiden, är så kort,)
(Fastän wåra arma hjertan glömma det beständigt bort.)
3.
Litet mera eller mindre utav jordens nöd och lust,
Det betyder ju så föga, när vi hunnit hemmets kust.
När vi frälsta se tillbaka på vårt korta vandringståg,
Vad, om litet mera solsken eller moln däröver låg?
4.
Hemma få vi ändå vila, vila ut i Jesu famn
Efter alla vedermödor bäde med och utan namn.
Där skall ingen fruktan vara, ingen oro, ingen nöd,
Ingen frestelse och plåga, inga tårar, ingen död.
5.
O, så låt oss ej förtröttas, låt oss, medan än är tid,
Verka Herrens verk på jorden, om ock under mycken strid!
Ty på mödan följer vilan som en ljuvlig nådelön,
Och vårt verk är ej förgäves, då ju Herren hör vår bön.
6.
Hemma, hemma få vi vila, vare det vårt fältrop här,
Medan striden ännu varar, ja, när den som hetast är!
Låt oss ropa till varandra, var vi mötas, vad som sker:
»Hemma, hemma få vi vila!» O, vad vilja vi då mer?
