Ur Ord och Bild (1893), sid. 431. Originalets titel Тучи (1840)
Himmelska skyar! nomader, I flygande!
Skummande vågor på hafvet det blånande!
Ären I biltoga, söderut smygande,
liksom jag är det — förhånade, hånande?
Är det en ödets naturlag som svingar er?
Ären I tyngda af hemlig förbrytelse?
Är det en tärande ångest som tvingar er?
Harm öfver lömska förtal och förtrytelse?
Nej, alla jordlifvets lumpna, eländiga
sorger och farhågor äro er främmande.
Kyliga, lidelsefria, beständiga —
för edra färder finns ej något hämmande.
