Hos min vän på landet
← Första snön |
|
Mina fönster → |
Ur Ny Illustrerad Tidning. 26 November 1870, N:o 48(384) Se digitalisering på ALVIN! |
Hos min vän på landet.
Pastorale.
Jag bor från stora verlden
På landet, jag,
Har klöverfält och gärden
Och vattendrag.
Der stora fiskar gånga
Och äfven små:
Om de sig låta fånga,
Kan man dem få.
Jag jagtmark har, hvars like
Är mer än rar,
Och kräftor i ett dike
Med håf jag tar.
Om ned till ån vi qviata
För nöje skull,
Skall du få se en kista
Med ålar full.
Min spanska nasse stönar
Så fet och rund.
Till jul han visst mig lönar
Med sexton pund.
Han mojar sig i mylla
Och solens sken,
Och kan på svält ej skylla
Som herr Bazaine.
Du föreatäld skall blifva
För mina kor:
Brunetta och Gullvifva
Och Stora mor;
Och kalfven mellan Kullan
Och Rosen-klöf,
Sir Arthur mellan Pullan
Och Sommar-löf.
Här hönsherrskapet gör sig
Små bankalag;
Se hvad de hngga för sig!
Ja, det tror jag:
Ett ordstäf jemt jag fäster
Mig vid med fog:
Höns, käringar och prester
Få aldrig nog.
Der bortom viken snurrar
Min väderqvarn.
Och här en spinnrock surrar,
Som spolar garn.
I väfstol’n Kajsa slamrar,
Och väfver dräll,
I smedjan Petter hamrar
Med skräll på skräll.
På fälten nästan höres,
Hur gräset gror;
Men ändå stundom störes
Min lycka, bror!
Allt, som lycksaligt skattas
På jordens ring,
Jag har, men ändå fattas
Mig någonting.
Hårdt är det att försaka
Sin hälft. Ack, ja!
»En öm och trogen maka»
Bör hvar man ha. –
Jag uppgör och kasserar
Förslag hvar dag. –
Bäst är du annonserar,
Så tycker jag.