En avskedssång ur diktverket Lycksalighetens ö. Här ur Karl Warburgs Ur svenska sången poetiskt album utgivet 1882 och därmed troligen i 1875 års version av Lycksalighetens ö. På Projekt Runeberg finns texten till Ivar Hallströms tonsättning för tre stämmor publicerad 1874. Den texten bygger då på den andra versionen av Lycksalighetens ö, som utgavs 1854.
»Hulda Rosa!» fjäriln frågar
I den dunkla qvällens stund –
»Säg, hvi afsked jemt oss plågar,
När från hvalfvet solen tågar?
Först i nattens skymning vågar
trohet helga sitt förbund.»
Rosa hörs i tårar svara: —
»Fly, Papilio, från mig;
Mörkret, ack, är hjertats snara,
Kyssar locka mången fara;
Låt mig dem till dager spara,
Slumra, drömma blott om dig!»
Lunas ljusa ögon faller
På en jord, för henne kär;
Till sin sköna, der hon hvilar,
Glad Papilio ilar,
Hviskar mellan törnets galler:
»Vakna! Se, det dager är.»
