Från Wikisource, det fria biblioteket.
Bröstkaramellerna.
Hur gick det med oss alla,
Om ingen skräddare fanns?
I ryslig villervalla
Förbyttes skick och sans.
Hur viftar icke hunden
På svansen åt en välklädd man
Men säg mig, hvad är grunden?
På tiggarn skäller han.
Hur mången har ej knipit
En fästmö i sin nya frack,
Se'n han förgäfves gripit
Till o! och ve! och ack!
Hur ofta har syrtuten,
Och västen, fin och ren och hvit,
I vigtiga minuten
Ej räddat en kredit?
Ja, mången, född med felet
Att vara en af tölpnatur,
Han dragit sig ur spelet
Blott med en fin bonjour.
Ack ja hvem skulle hålla
Rättvisans tunga vågbalans.
Om så man kunde trolla
Att kläder aldrig fans?
De arma och de rika —
Törs jag väl säga ordet ut? —
De blifva alla lika
Hvarann en gång till slut.
Kom, låt oss derför bedja
Till skräddarena att de ej
En dag i jägarkedja
Gå bort att dränka sej.
Ja, Byström kan formera
Rätt hyggligt folk af gips och sten;
Men skräddan han gör mera,
Ty han gör folk — af fän.
