Som en kärr'ng på post i brechen,
så jag fordom i manègen skalf i lemmarna;
ena foten i stigbygeln,
stod jag rädd — och passa tygeln mellan fingrarna. —
Chambrièrn mig omildt flådde —
Som en hund i band jag mådde i skinnbyxorna —
Likt vid bordet en objuden,
satt jag flat — och sved i huden af sticksmällarna. —
Som ett Fader vår jag känner
konsten nu — J, ungersvenner! och stallreglorna; —
som Kat'kesen — Instruktionen,
utantill — och i sqvadronen alla ökena; —
Qvickt jag betalar min Armida;
som en junker kan jag rida in remonterna!
Fritz! på qvartermästarns gula
klipp af luggen der en smula — smörj opp hofvarna!
Jag skall rasta nummerhingstar —
putsa grefvens begge tingstar, Isabellorna —
skölja svansarna — och kamma
släta manarna — och damma utaf länderna. —
Sträck på skrofvet! fröken lilla! —
opp med nosen! — foj! — stå stilla! dig, krubbiterska!
jag, ditt fullblod i all ära!
skall med Guds hjelp en gång lära räkna tempona!
Länge nog jag peppar stötte
på din hvassa rygg — och nötte sönder skänklarna —
far åt helfvete! din mara!
satan stången måtte spara eller krokarna —
Hej och hopp och falleralla!
Usch! jag färdiga har alla sju stöfränderna;
nöjd jag lägger mig att glömma
hela verlden bort — och drömma under filtarna.
