Hvad jag ville berätta (Sehlstedt)
| ← På nyårsmorgonen |
|
Visa → |
| Ur Ny Illustrerad Tidning. 11 Januari 1873, N:o 2(16) Se digitalisering på ALVIN! |
Hvad jag ville berätta.
Visa i Trettondagsrusket.
Att vädret är förskräckligt i år på vår planet
Och varit så vår hela julhelg öfver,
Det kan jag nästan tänka, att hela verlden vet
Och att jag ej besjunga det behöfver.
Men Illustrerad Tidning vill nu en visa ha,
Se'n, gudskelof, dess papper kom till rätta.
Och ämnen, bäst jag gitter, får jag i luften ta —
Och det var det jag ville er berätta.
Att Anders skulle braska och göra folk förtret,
Det hade man väl orsak till att klandra,
Ty derför fick man också i julas, som man vet,
Surmulen gå i ur och skur och vandra.
Och torg och gator summo i miserabelt skick
Och ingenting humöret ville lätta.
Och paraply till julklapp hvarannan menska fick —
Och det var det jag ville er berätta.
Ej hörde man en bjellra, ej gnisslade en med,
I sjelfva ottan fick i dy man traska,
Och ingen stjerna glänste från himlahvalfvet ned,
Blott för att Anders nyss behagat braska.
Hvems skulden än har varit, ett vill jag er förtro,
Att sjelf jag skulle ut i jul och sprätta;
Men himmel! hvad jag sedan såg ut om byx ooh sko! —
Och det var det jag ville er berätta.
Jag låter vädret vara och har min tro för mig
Och tanker att all oro mig bespara:
Naturen, som har alltid en hufvudknopp för sig,
Har väl sig föresatt hur det skall vara.
Ett faktum är det ändå, så mycket jag förstår,
Att ved man något år ej spart som detta,
Att vedpatroners näsor ej vuxit som i år —
Och det var det jag ville er berätta.
Det gamla året reste och kommer ej igen,
Så Klotho sagt, som har bestyr med sländan.
Jag gret och sade endast: farväl, min gamle vän!
Du var en hedersknyffel intill ändan.
Det var ofantligt roligt att nya året kom,
Fast ingenting det hunnit just uträtta;
Men om det händer något, så skall jag tala om —
Och det var det jag ville er berätta.
I verlden händer mycket, och mycket tror jag visst
Skall komma till att hända under året,
Snart riksdagsgubbar komma och tacka oss för sist,
Och flyga se'n hvarandra uti håret.
Att få komplett vårt statsskick, är ej så lätt, min sann!
Man lappa får och sy ihop och sprätta.
Att jag blef denna gången ej heller riksdagsman —
Det var just det jag ville er berätta.