Hvart jag går så tänker jag på Petter

Ur I glada stunder, 1881 och medtagen i Ny Visbok af B. C., 1893. (Malle är pseudonym för Gustaf Richard Mallander.)

Petter.

Hvart jag går så tänker jag på Petter,
Och hur rysligt grymt han mig bedrog,
Ack, Augustis vackra månskensnätter
Uti Humlegården minns jag nog.

Första gången som jag träffa Petter,
Var på Mosebacke på en bal,
Och han tyckte, att jag var så nätter,
Så burdus en kyss från mig han stal.

Sen hvar dag jag träffade min Petter
Och var lycklig som en husmamsell,
Och så fick jag krage och manschetter
På min namnsdag, för jag var så snäll.

Nog va' jag också bra snäll mot Petter,
Ty jag hade flera anbud då
Ibland andra just ett par kadetter,
Som var kära i mig båda två.

Men jag gaf dem katten, jag, — för Petter
Hade jag sagt nej åt en baron;
Nog va' han en lika fiffig sprätter,
Fast blott kypare till profession.

Men gunås, nu är det slut med Petter,
Sen för alltid har han rymt från mej,
Aldrig mer jag tro till karlar sätter,
Men si glömma Petter kan jag ej.