I gatans vimmel

Ursprungligen publicerad i Morgonbris nr 6 1922. På Wikipedia finns en artikel om Elsa Collin.

I en människas blick som möter en
man helt plötsligt sig räckas ser
det man längtat och trängtat sitt hela liv —
men — vi skiljas och mötas ej mer.

Det behövs ej starka och varma ord,
ej en dyr eller helig ed,
ty den eld som från ögon och hjärtan går
slår i ögon och hjärtan ned.

... Så mötte en blick jag en kort sekund
en gång i en människoflod,
ett hjärta mig räcktes en kort sekund
— och åter jag ensam där stod.

Den blicken sög till sig min hela själ,
mitt hjärteblod törstigt den drack,
den blicken, den blicken, den var dock allt,
jag fick ej en gång säga tack.

Sen' dess när jag går i en främmande stad
och mänskorna glida förbi,
jag hungrande spanar en blick som den
en afton jag drunknade i.

Jag spanar likt den som i ensamhet,
i ångest och bittersta nöd
ett hjärta har längtat men stenar bjöds
när stilla han tiggde om bröd.

Men skymningen faller allt tyngre på,
och mänskornas böljande flod
blir större — dock fåfängt jag spanar en blick
förfärande het och god.

Det var kanske blott denna enda gång
som lyckan min väg lyste klar.
Och jag bar ej bröllopsklädnaden på,
jag, arma, ej värdig den var.