Jag är en gäst och en främling

1. Jag är en gäst och en främling på jorden, Tågar till himlen, mitt eviga hem. Om också resan besvärlig är vorden, En gång jag lyckligt skall avsluta den, Om jag likt Abraham prövad skall bli, Om jag ock syn's duka under den:

Kör: Jag vill hålla ut till vandringens slut. Det är mitt fasta beslut.

2. Farorna äro så många i världen, Stormarna brusa mot bräckliga båt, Dånet av böljorna höras på färden, Ofta jag fruktar i stormen gå åt. Men om det syns jag ej hemmet skall nå, Utan förlorad bland bränningar gå:

3. Ofta jag seglar i motvind och dimma, Mörker och oro omtöckna min själ. Smärta, bekymmer jag här får förnimma, Ofta jag suckar: när skall det bli väl. Men om det dröjer och tiden blir lång, Jag vill uppstämma den trosfriska sång:

4. Om jag likt Josef oskyldigt får lida, Om jag likt David föraktad skall bli, Om likt Hiskia jag klaga och kvida, Om jag likt Daniel förmenad uti Att ha gemenskap med Herren min Gud. Då vill jag uppstämma lovsångens ljud:

5. Broder och syster, som ofta får vara Utsatt för faror, bekymmer och nöd, Om ej utsikterna alltid är klara, Skulle det tryta det dagliga bröd, Frukta ej ändå, se upp mot den höjd, Jesus lovsjuuga av hjärtat förnöjd:

6. Man skall ej alltid få erfara nöden, En gåag, ja, en gång, den evigt är slut. Om icke förr, så när borta är döden Skall du få säga: "jag har kämpat ut!" Sen kommer Jesus med hälsningen sin: "Kom du,mitt barn, kom i himmelen in!"

Emil Gustafson

Herderösten 37, Hjärtesånger 136