Jag sjunger och dansar

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Jag sjunger och dansar
av Fredrik August Dahlgren
Ur Ny Visbok af B. C., 1893, två år före Dahlgrens död. Melodin en folkvisa.



Vermländingarne

Jag sjunger och dansar, så glad i mitt sinn'
Jag smög bort i skogen
Till Anna-lill trogen,
Och frågte så kärligt: »säg, vill du bli min?»
Först såg hon åt öster,
Så såg hon åt vester,
Sist såg hon på mej, sa'n och neg och sa': ja!
Och derför är jag nu så gla';
Ja!
Derför är jag nu så gla'.

Se'n tog jag i famnen min vänaste mö,
Och sporde den kära:
»Vill du mej förära
Till fästning en kyss nu så rosenrö'?»
Då log hon, min tärna,
Så blid som en stjerna,
Och rodna' på kinden och neg och sa': ja!
Och derför är jag nu så gla';
Ja!
Derför är jag nu så gla'.

Och, kkära Anna, nu frågar jag dej:
I glädjen och nöden,
I lifvet och döden,
Sej, vill du bli trogen och hulder mot mej?
Med tår i sitt öga
Hon såg mot det höga
Och räckte mej handen och neg och sa': ja!
Och derför är jag nu så gla';
Ja!
Derför är jag nu så gla'.